tisdag, november 25, 2008

Jan Guillous bidrag till IPRED-debatten

Jan Guillou skrev i dagarna en debatt-artikel om IPRED. Han brukar i regel vara en skarp debattör. I det här fallet är han det inte.

Han tar nämligen inte upp IPRED alls. Istället hyllar han upphovsrätten och kallar piratkopiering för stöld. Visst, de åsikterna kan han väl ha, men upphovsrättens vara eller icke vara har egentligen inget med IPRED att göra. Problemet med IPRED är som sagt att privata aktörer får polisiära befogenheter för att försvara sin marknadsmodell. IPRED förändrar inte upphovsrätten på något sätt.

Dessutom, i sitt resonemang blandar han ihop "ägande" med "immateriellt ägande" vilket är helt olika saker. Ägande är något naturligt och alla har väl i princip en medfödd känsla av vad ägande och stöld är för något. Immateriellt ägande däremot är ett modernt påhitt. Att det skulle vara samma sak att gå ut och stjäla en cykel som att kopiera en fil på sin dator är något som upphovsrättslobbyn har försökt tuta i folk länge men det är på tok för abstrakt för att folk ska kunna känna att det verkligen är så. Det är därför folk inte ser några moraliska problem med piratkopiering, även om de aldrig skulle stjäla något. Och det är också därför upphovsrättslagstiftningen som den ser ut idag aldrig kommer att fungera.

När någonting blir stulet innebär det en kostnad, objektet måste ersättas antingen av den drabbade eller kanske av försäkringsbolaget. Men när det gäller upphovsrättsbrott så innebär det inga kostnader utan bara hypotetiska förlorade inkomster. Och det är då rakt inte samma sak. Upphovsrättslobbyns resonemang är i princip att varje fil eller vad det nu kan gälla har ett visst egenvärde eftersom någon äger immaterialrätten till innehållet i filen. Varje gång filen kopieras dubblas det egenvärdet utan att upphovsrättsinnehavaren får någonting. I nästa led fyrdubblas det och sedan åttadubblas och sextondubblas det och så vidare. Deras förlorade inkomster ökar alltså exponentiellt allteftersom filen sprids. Detta resonemang kan bara hålla om varje person som kopierar filen skulle ha varit beredd att betalat för den. En vara har nämligen bara ett värde om någon är beredd att betala så mycket. Jag skulle kunna hävda att min blomkruka är värd 5000 kr. Men det skulle inte betyda något om ingen är beredd att betala det. Därför faller upphovsrättslobbyns argument platt.

Det egentliga problemet med piratkopieringen för upphovsrättsinnehavarna är de som skulle ha köpt till exempel en CD eller DVD men låter bli eftersom de tankar ner den istället. Där har vi riktiga förlorade inkomster för upphovsrättsinnehavaren, men det är fortfarande inga kostnader som upphovsrättslobbyn gillar att hävda. Att säga att förlorade inkomster är kostnader är ungefär samma sak som att säga att man sparar pengar på att köpa något till extrapris, båda resonemangen är lika fel. Problemet är att det är så mycket smidigare att hämta något via internet än att gå ner till butiken och köpa det. Och det är inte speciellt attraktivt att köpa till exempel CD eller DVD-skivor. Inte nog med att det är dyrt, film- och skivbolagen har kört kartellverksamhet ganska länge, utan nu får man också stå ut med krångliga virusliknande kopieringsskydd.

Utvecklingen har verkligen sprungit ifrån branschen och nu har de problem. Hur vore de om de försökte anpassa sig till utvecklingen istället för att stoppa den? Kanske erbjuda reklamfinansierade eller billiga streaming-tjänster typ spotify? Eller lägga ut sina egna torrent-trackers och sälja tillgång till dem? Det skulle ha fördelen mot tex. The Pirate Bay att alla torrents var garanterat av hög kvalité (tex. inga virus, inga ruttna inspelningar med videokamera i biografen mm.), bra nedladdningshastighet samt ett rikare utbud. Det skulle folk garanterat betala för, jag själv inkluderad. Dessa tjänster skulle också kunna utnyttjas för att promota nya artister genom att till exempel ge förslag om nya låtar att lyssna på.

Nej nu håller jag på att sväva ut på massa sidospår. Det jag vill säga är i princip att det som måste göras är att förändra uppphovsrätten istället för att försöka försvara den med mer extrema lagar. Allt annat är dömt att misslyckas. Och Jan Guillou borde förstå att i ett rättsäkert samhälle kan man inte ha privata poliser.

fredag, november 21, 2008

Lissabonfördraget: Och nu då?

Så det blev ett ja till slut, som man kunde vänta. Lite onödigt kan tyckas eftersom Lissabonfördraget måste skrotas enligt EU:s egna regler på grund av Irlands nej, något som ledde till att irländare demonstrerade utanför Sveriges ambassad i Dublin. Men EU tycks inte ha några ambitioner att göra det. Så vad kommer att hända nu kan man fråga sig. Här är några spekulationer.

EU försöker redan pressa Irland att ha en ny omröstning, men problemet är att det inte finns några garantier för att en sådan skulle ge ett annat resultat. I själva verket gör bara EU:s hanterande att frågan det ännu mer attraktivt att rösta nej. Antagligen kommer EU att erbjuda Irland ett antal generösa undantag, något de redan gjort för ett antal länder, till exempel Storbritannien och Polen som inte ville skriva under om de mänskliga rättigheterna. Antingen kommer undantagen vara av slaget att de försöker komma runt kravet på en folkomröstning. Detta är dock kanske inte så troligt eftersom den Irländska regeringen skulle begå politiskt självmord i processen. Mer troligt är kanske att undantagen precis är riktade mot nej-sidans argument för att försöka garantera att resultatet blir ja i en ny folkomröstning.

Men även om Irland säger ja så betyder inte det att det är fritt fram för Lissabonfördraget. De konservativa i England har sagt att de kommer att lägga fördraget på is om de kommer till makten innan det ratificeras (och möjligtvis efter det till och med), samt genomföra en folkomröstning. Eftersom Labour-partiet har klantat sig ordentligt så är det också väldigt sannolikt att de konservativa vinner nästa val år 2009.

Tjeckien har också tvekat och president Václav Klaus är mycket skeptisk till Lissabonfördraget. Han har även sagt att han absolut inte kommer att skriva under fördraget om inte Irland ratificerar det först och menat att fördraget är ett "dött dokument".

Med andra ord, Tjeckien kommer inte att skriva under om inte Irland skriver under. Och allt det måste ordnas innan valet i Storbritannien så att fördraget inte kan stoppas av de konservativa. Lissabonfördraget hänger alltså på en skör tråd och EU vet det. Det kanske var därför Sverige inte väntade med att ratificera fördraget. Ju fler länder som gör det desto enklare blir det för EU att pressa de återstående.

Om fördraget misslyckas så hoppas jag att EU inte kommer att försöka tvinga igenom samma ändringar en tredje gång utan istället lyssnar på kritiken. Jag vill se ett mer öppet och demokratiskt EU. Om EU nu vill bygga en federal stat kan det komma sen. För hur det än går med Lissabonfördraget så har det här skadat förtroendet för EU:s demokrati stort. Föreningen UEF, The Union of European Federalists, uppmanar till en demokratisk revision av EU. Jag kan inte annat än att hålla med.

torsdag, november 20, 2008

Framtiden för staten Sveriges suveränitet

Idag rösta som bekant riksdagen om lissabonfördraget. Det ser tyvärr mörkt ut eftersom den borgerliga sidan samt S gillar fördraget. Utrikesutskottets har dessutom yrkat på avslag för samtliga motioner som varit kritiska till eller skulle försena införandet av Lissabonfördraget.

Sverige röstade med en knapp majoritet ja till att gå med i den Europeiska Unionen år 2004. Vi röstade aldrig ja till att gå med i den "Europeiska Federationen" men inte mindre är det åt det hållet vi är på väg. Ordet federation ströks visserligen ur EU-konstitutionen efter kritik, precis på samma sätt som stadsliknande symboler och terminologi togs bort ur Lissabonfördraget och så vidare men detta är bara kosmetiska förändringar som egentligen inte betyder någonting.

Aftonbladet erbjöd idag möjlighetena att chatta med Maria Wetterstrand, MP, och Carl Fredrik Bergström, EU-forskare (vad nu det betyder).

Wetterstrand var som väntat skeptisk. Jag frågade henne "Hej! Vad tror du om chanserna att stoppa Lissabonfördraget?" och fick svaret "I Sverige är det nog ganska kört, men Irlands nej gäller ju fortfarande, så det måste processas vidare på något sätt." Det var väl ungefär vad man kunde vänta.

Jag ställde några frågor till Bergström också som visade sig vara ganska positivt inställd till EU, inte så konstigt kanske med tanke på hans arbete. Jag frågade först "Hej! Varför folkomröstar inte länder om Lissabonfördraget, när de gjorde det om EU-konstitutionen vars innehåll nästan är identiskt?" och fick svaret "Det är svårt att ha folkomröstningar om alldeledes för omfattande EU-fördrag. Några länder hade folkomröstning om konstitutionsfördraget. Ett land har haft det om Lissabonfördraget. Ingen av dessa folkomröstningar har visat att folkets uppfattning handlat om innehållet i dessa fördrag.". Det är det gamla vanliga "folket har inte förstått någonting"-argumentet som användes flitigt under FRA-debatten. Det kan visserligen vara sant på ett sätt, de som är kritiska till EU kommer att rösta nej oavsett inenhållet i fördraget, men det spelar egentligen ingen roll. Är folk kritiska till EU så ska inte mer makt skickas dit.

Användaren Tomas frågade "Vad innebär fördraget för Sverige i stort?" och fick svaret "Sverige och svenska politiker får mer inflytande i internationella politiska frågor som Sverige ensamt inte rår på.". Sedan undrade användaren Johan "Vänsterpartiet säger att Sverige nu ger bort makt i en mängd frågor till EU. Det låter väldigt allvarligt. Stämmer det?" och fick svaret "EU och dess medlemsstater får genom Lissabonfördraget makt i några fler frågor och blir något starkare men i de flesta frågor som EU-samarbetet handlar om har Sverige aldrig haft all makt." Jag blev naturligtvis nyfiken. Skulle lissabonfördraget ge mer makt till Sverige? Så jag frågade "Kan du nämna några punkter där Sverige får mer makt i och med Lissabonfördraget?" och fick svaret "Makt att påverka den globala utvecklingen t.ex. miljöfrågor och globala handelsavtal.". Översättning: Svenska politiker får mindre makt i Sverige men mer makt internationellt, precis på samma sätt som för alla andra EU-länder. Så summan av det hela är fortfarande att makt flyttas från Sverige till EU. Hade EU varit en demokrati så hade det kanske inte varit så illa, men EU är som sagt ingen demokrati. Det här bådar inte gott.

Min sista fråga var "Vad tror du att EU kommer att göra åt Irlands nej?". Han svarade lite oväntat "Jag tror inte att EU kommer att göra någonting. Däremot tror jag att Irland själv kommer att välja att hålla en ny folkomröstning.". Det är inte sant. EU har försökt att pressa Irland att ha en ny folkomröstning. Att folket sa nej gillar de förstås inte. Förklaringen är som vanligt att Irländarna inte har förstått sig på fördraget, ungefär som om alla skulle ha sagt ja om de nu gjorde det. Tänker inte EU-politiker så långt att det kanske finns folk som inte vill att EU ska bli en superstat?

Just nu hoppas jag att S ska få för sig att sätta käppar i hjulet för de borgerliga genom att rösta nej men det är inga stora förhoppningar.

söndag, november 16, 2008

EU-flagga i plenisalen?

I en bloggpost är Fredrick Federley nöjd över att en motion om att hänga en EU-flagga i plenisalen tycks gå igenom, en motion som han har skrivit under. Jag antar att det är Motion 2008/09:K244 det handlar om. Ja det var ju bra jobbat av honom. Det är inte första gången de borgerliga vill ha en EU-flagga i plenisalen men S har nu tydligen ändrat sig, kanske pga. Sveriges ordförandeskap i EU år 2009. Där ska den hänga som en symbol över att Sverige nu är underställt den enorma odemokratiska EU-byråkratin.

I motionen skriver de att "det folkliga stödet för medlemskapet är enligt opinionsmätningar större än någonsin". Ok, det är visserligen sant att stödet för EU stadigt har gått upp de senaste åren, från att ha varit mycket lågt till att bara vara lågt. Nu ligger det och balanserar på ca. 50%. Personligen tycker jag att det talar för sig självt att stödet inte är högre än så, trots att vi nu har varit medlemmar i 14 år. Det är faktiskt lägre än stödet vid EU-omröstningen 1994 som då låg på 52,3%.

Det folkliga stödet för EU är lågt. Och jag misstänker att situationen är den samma i andra EU-länder med tanke på situationen med EU-konstitutionen/Lissabonfördraget. Det är väl därför EU försöker att undvika folkomröstningar om Lissabonfördraget och det är väl därför de försöker att flytta ännu mer makt till EU genom det samma. EU blir mer som en superstat och medlämsländerna blir mer som delstater.

Fast förtroendet för EU är förstås ett problem och det är något man arbetar på. Tex. så övervägde man faktiskt att byta namn på EU till Europas Förenta Stater (United States of Europe), kanske i ett försök att skapa en slags EU-patriotism. Ja, det är faktiskt sant. Man försöker också göra reklam för EU och varför det som EU gör är så bra (på mer eller mindre lyckade sätt). Fast ibland blir det bara fånigt. Tex. som när man bestämde att alla skolor och förskolor ska vara tvungna att berätta för barnen att mjölken är köpt med EU-bidrag. EU-bidragen är ju trots allt bara folks skattepengar som lika gärna hade kunnat gå direkt till skolorna utan att ta omvägen via EU. Mjölkbidraget är dessutom löjligt detaljreglerat, precis som mycket annat i EU.

Men problemet ligger djupare än så. Det finns ingen folklig förankring i det EU gör. EU är nämligen inte en demokrati.

I en representativ demokrati väljer folket de som ska styra i offentliga val. Om någon missköter sitt uppdrag kan folket avsätta denne. I Sverige har vi en parlamentarisk demokrati. Vi röstar på våra representanter i riksdagen och riksdagen utser regeringen. Riksdagen är sedan överställd regeringen och kan avsätta den, och regeringen måste ha med sig riksdagen i viktiga beslut.

I EU röstar vi visserligen på parlamentet, ett beslutsfattande organ, men det är allt. Kommissionen, som är motsvarigheten till en regering, utses inte av parlamentet och vi har ingen möjlighet att rösta på dem. Parlamentet finns också parallellt med ett annat beslutsfattande organ, ministerrådet. Ministerrådet består av ministrar från de olika länderna men i själva verket tas många beslut bakom kulisserna av EU-tjänstemän som sedan bestämmer om ministrarna ska ta upp frågan eller bara klubba igenom beslutet rent formellt (se A-punkt vs. B-punkt). Ministerrådets beslut väger också tyngre än parlamentets. När parlamentet tar ett beslut kan ministerrådet ändra i beslutet efter behag och bestämmer sedan själva om det ska upp på en andra läsning i parlamentet. Precis så har man tex. gjort med telekompaketet. Behöver jag nämna att de EU-tjänstemän som arbetar i rådet arbetar bakom stängda dörrar och ingen förutom EU har en aning om vad de egentligen sysslar med?

Nej EU är som sagt ingen demokrati och på lång sikt måste EU förändras. På lite kortare sikt gäller det att stoppa Lissabonfördraget men just nu skulle jag föredragit om vi hade sluppit att ha en EU-flagga i plenisalen.

torsdag, november 13, 2008

Ett föråldrat synsätt

En grupp kreatörer publicerade idag en artikel i DN där de uppmanar politikerna att "stå upp mot piraterna". Naturligtvis handlar det åter igen om IPRED. Ett par av dem har även uttalat sig i ett par Aftonbladet-artiklar. Tyvärr visar deras artikel på ett ganska föråldrat synsätt.

Det fanns en tid då kreatörer kunde göra ett antal populära verk och sedan hova in royalties. Vissa mer än andra, Elvis tex. tjänar ju fortfarande storkovan på sin musik trots att han är död sedan länge. Men nu är den tiden förbi. I och med den nya teknikutvecklingen har var och varannan person tillgång till ett enormt utbud av kultur på ett sätt som aldrig har varit möjligt tidigare. Man kan hitta precis det man önskar och tycker om, sådant som man kanske aldrig skulle ha kommit i kontakt med tidigare eftersom bolagen inte ansett att det har varit brett nog för att de ska kunna tjäna pengar på det. Vi behöver inte längre nöja oss med det smala utbud som bolagen tubmatar oss med och därför är det inte lika enkelt att göra sig stenrik på en eller ett par hitlåtar.

Kanske innebär det här slutet för stenrika popstjärnor, men det kan inte hjälpas för tiderna förändras. Det som har varit lönsamt tidigare behöver inte vara det idag. Vissa artister har förstått det och anammat den nya tekniken och kan via den göra sig kända och tjäna pengar. Andra har det inte och arbetar istället hårt för att stoppa utvecklingen, även om det kan tyckas lönlöst. För hela debatten handlar egentligen inte om fildelningens vara eller icke vara. Fildelning är nämligen ett faktum. Debatten handlar om vilken väg vi ska gå nu. Är det bäst att försöka motarbeta tekniken eller är det bäst att anamma den?

Och även om det här är slutet för stenrika popstjärnor så betyder inte det att det inte går att tjäna pengar på sina verk. Det är fortfarande möjligt, även med den nya tekniken. Det gäller bara att hitta vägarna och anpassa sig till hur marknaden ser ut idag. Det går tex. att tjäna pengar på spelningar, bio, merchandise, onlineförsäljning av filmer och musik och även CD- och DVD-skivor som folk även i fortsättningen kommer att köpa, dock kanske i mindre utsträckning än förut. Den nya tekniken kan då istället vara ett lönsamt sätt att marknadsföra sig. Argumentet att ingen skulle skapa något om fildelningen släpptes fri är löjligt. Det är självklart att kreatörer även i fortsättningen skulle skapa, precis som kreatörer har skapat innan vi fick upphovsrätten. Om de nu inte har tänkt lägga av med det i protest eller något i den stilen.

Men debatten om IPRED handlar egentligen i grund och botten om rättssäkerhet. Ska vi verkligen ge privata bolag polisiära befogenheter? Resultatet av det har vi sett i andra länder som infört IPRED eller liknande lagstiftning. Många människor har blivit stämda eller krävda på pengar, men fildelningen har inte minskat och försäljningen har inte ökat. Det är inte så konstigt kanske, men tanke på hur många som fildelar är det nog lika stor risk att man blir träffad av blixten. Och att bolagen börjar stämma sina egna kunder gör nog knappast folk motiverade att köpa deras produkter. Men många enskilda har råkat illa ut. Fallen sträcker sig från de komiska till de mer tragiska. Föjande fall är från USA där bolagen har ägnat sig åt rättegångar mot enskilda påstådda fildelare sedan 2003:
  • En 66-årig kvinna stämd för att ha delat ut låtar på kazaa trots att hon hade en Macintosh som inte ens kan köra kazaa.
  • En 83-årig kvinna blev stämd av samma anledning trots att hon avlidit året innan och inte ens hade en dator.
  • En man som blev stämd avled. Skivbolagen gav barnen 60 dagar att sörja innan de gav sig på dem istället för att få ut pengar från dödsboet.
  • Washington Universitet gjorde en studie av de tekniker som används av upphovsrättspoliserna och lyckades bland annat få ett antal kravbrev skickade till en nätverksansluten skrivare.
  • En kvinna blev stämd men tog striden i domstol. När skivbolagen inte kunde bevisa hennes skuld stämde de hennes 13-åriga dotter istället.
  • Ett fler antal barn har också blivit stämda, bland annat en 12-årig flicka.
Sammanlagt har över 30 000 personer blivit stämda, och fildelningen har bara ökat.

Exemplen visar hur viktigt det är att inte ge privata intressen polisiära befogenheter. För deras syfte är ju naturligtvis inte att upprätthålla lag och ordning som polisen, utan att sätta exempel och stämma så många som möjligt för att avskräcka folk från att fildela. Så det är klart att många oskyldiga kommer att drabbas. Och om ett brev nu dimper ner i brevlådan med ett krav på kanske 20 000 kr, hur många skulle verkligen våga ta striden i domstol mot bolagens toppadvokater och riskera att få betala hela kalaset själva?


Nej, IPRED har inte hemma i ett demokratiskt och rättsäkert samhälle och att motarbeta den nya tekniken är lönlöst. Stoppa IPRED!

fredag, november 07, 2008

Moderaterna tvekar om IPRED?

Centern, folkpartiet och kristdemokraterna har tydligen sagt ja till IPRED, även kallat det civilrättsliga sanktionsdirektivet. Centern som gick till val på frågor om personlig integritet, rättssäkerhet och nätfrihet, verkar därmed vara fast bestämda att svika sina väljare (mer än vad de redan gjort det vill säga).

Ett parti har som tur är börjat tveka: moderaterna. Kanske har de lärt sig något av FRA-debatten. Eller så förstår de det orimliga i att ge privata intressen polisiära befogenheter. Hur som helst är bra, för IPRED måste stoppas. Det är som Christian Engström säger: vad man än tycker om fildelning är det fel att lägga ut polisens arbetsuppgifter på privata företag.

Tydligen så har 327 biografägare gått samman och uppmanar riksdagen att säga ja till lagen. Jag har en känsla av att dessa människor inte tänker längre än vad näsan räcker. För hur skulle egentligen en lag som gör det möjligt för upphovsrättsinnehavare att hota och driva processor mot påstådda fildelare egentligen få folk att gå på bio mer?

Två av dessa intervjuas i ett reportage på SVT. De hävdar att verksamheten inte har varit lönsam i 30 år. Sedan klagar de på att folk inte går på bio på grund av fildelningen. Hm? Vänta nu, om verksamheten inte har varit lönsam i 30 år, hur kan då fildelningen vara orsaken? Fildelningen kom ju inte igång på allvar förrän på 2000-talet efter succén med napster.

Tiderna förändras. Det var som var en lönsam verksamhet förut behöver inte nödvändigtvis vara det idag. Idag finns har var och varannan person en storbilds-TV med HD, 5.1 system och en bunt filmkanaler. Det är helt enkelt inte lika attraktivt att gå på bio och betala 100kr för en film längre.

Det är i och för sig inte så konstigt att det är dyrt att gå på bio, att de försöker kränga dagsgamla popcorn för 50kr eller att man är tvungen att tita på en massa reklam innan filmen. Filmbolagen tar nämligen ut sådana ockerpriser. Så mycket som 90% av intäkterna kan filmbolagen kräva när filmen visas den första tiden, sedan går den siffran ner allteftersom veckorna går och intresset för filmen svalnar av. Hur vore de om de sänkte biljettpriserna istället för att försöka lobba till sig hårdare upphovsrättslagar?

Nej girigheten slår bara tillbaka på dem själva och tids nog kommer de säkert att inse det, men tills dess är det en sak vi måste göra: stoppa IPRED!

Uppdatering 12/11
Enligt Aftonbladet så har centerpartiet också börjat fundera på förändringar nu. Men tyvärr så säger centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander:

Inte för att jag tycker att det är trevligt att rösta ”ja”, men det är en överenskommelse mellan olika parter

Here we go again...

måndag, november 03, 2008

Svar från (s) angående det civilrättsliga sanktionsdirektivet

För drygt en vecka sedan skickade jag en fråga till (s) via deras hemsida. Jag frågade kortfattat om deras inställning till det civilrättsliga sanktionsdirektivet, även känt som IPRED1. Idag fick jag ett svar:

Hej Simon! Tack för ditt mail. Vi anser att det bör finnas en balans mellan upphovsmännens intressen över sitt eget verk och samtidigt människors intresse av att få ta del av offentliggjorda verk. Det är också alla EU-länder överens om, och vi står fast vid Sveriges internationella överenskommelser.


Regeringen utarbetar nu ett lagförslag i syfte att, med hänvisning till direktiv 2004/48/EG, ge upphovsrättsinnehavaren möjlighet att via domstol, av Internetleverantören, begära ut information om vem som haft tillgång till en viss IP-adress vid en viss tidpunkt då det finns sannolika skäl för att någon gjort sig skyldig till ett upphovsrättsintrång.


Propositionen "Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område" kommer att läggas november 2008 för behandling under våren. Lagförslaget är tänkt att träda i kraft första april 2009.


En första genomgång av Lagrådets remissvar visar dock att regeringen har slarvat med beskrivningen av hur den nya lagen kan komma att påverka den personliga integriteten. Vi förutsätter att regeringen tar denna kritik på allvar och att det i lagförslaget som läggs fram till riksdagen i november ges en bättre genomgång av konsekvenserna för den personliga integriteten. Det är viktigt att alla kort läggs upp på bordet innan riksdagen tar ställning. Vi hoppas att regeringen har lärt sig detta av FRA-debatten. I vår skuggbudget har vi bland annat föreslagit att en fristående integritetsombudsman ska inrättas. Denne ska ha till uppgift att på ett samlat sätt tillvarata integritetsskyddsintresset och vaka att dess gränser inte överträds.


Vi tycker att nya lagar måste ha legitimitet och vara väl avvägda. Balansen mellan en lagstiftning som faktiskt skyddar upphovsrätten men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.


Har du andra frågor om vår politik så är du välkommen att höra av dig till oss igen. Med vänliga hälsningar Socialdemokraterna (S)var Direkt


Med andra ord har (s) egentligen inget emot IPRED1 men tänker utnyttja situationen för att sätta käppar i hjulet för alliansen (jag kan visserligen inte klandra dem för det, alliansen har endast sig själva att skylla pga. FRA-lagen). Tråkigt, men inte oväntat.

Hemmabyggd WiFi-antenn

Här är något jag inte bloggat om tidigare. I brist på saker att göra igår bestämde jag mig för att försöka bygga en egen WiFi-antenn. Mest på skoj förstås, jag är fortfarande amatör på området.

Jag började med att dissekera en rutten Dlink-antenn för undersöka hur den var konstruerad. Jag använde även anslutningen från den antennen. Sedan läste jag lite om WiFi-antenner på nätet, det finns hur mycket som helst att läsa för den som är intresserad.

Här är resultatet:


Till vänster syns min skapelse. Den är byggd av en kopparledning och ett plaströr från en trasig persienn efter den här designen.

Och ja, den fungerar faktiskt. Visserligen något sämre än linksys-antennen som ligger till höger, som iof är något större än de antenner som vanligtvis sitter på WiFi-kort och routrar, men ändå.