lördag, december 13, 2008

IPRED och datalagringsdirektivet går hand i hand

Nu har medierna åter igen fått upp ögonen för EU:s datalagringsdirektiv som jag skrivit om tidigare. Aftonbladet, SVD m.fl. har artiklar som alla är skrivna med en ganska kritisk ton. Polisen är positiv medan MP och V är negativa, allt är som det brukar vara det vill säga.

En aspekt som inte tagits upp i medierna ännu, men som verkligen borde det, är kopplingen till IPRED. IPRED, lagen som bland annat ska ge upphovsrättsinnehavare tillgång till information om internetanvändare, kräver ju nämligen att det finns någon information att hämta ut för att vara effektiv. Det är här datalagringsdirektivet kommer in i bilden. IPRED ger upphovsrättsinnehavarna tillgång till informationen, datalagringsdirektivet ser till att den finns tillgänglig.

Enligt aftonbladets artikel ska informationen bara användas för att bekämpa allvarliga brott. Och även polisen som uttalar sig säger:

Jag förutsätter att det kommer att finnas någon form av ribba för vilka brott polisen kan kräva information. Det måste säkert finnas en misstanke om brott av en viss grad.

Den "ribban" kommer att sättas så lågt som vid fildelning, om IPRED går igenom, vilket knappast kan räknas som ett speciellt allvarligt brott. Fast det är klart, polisen kanske inte får kräva ut information vid mindre allvarliga brott, bara upphovsrättsinnehavarna, något vi kritiserat IPRED för tidigare, att upphovsrättsinnehavarna får större befogenheter än polisen.

Datalagringsdirektivet är som gjort för att missbrukas. Här handlar det inte om att samla information hos någon central myndighet och låta den hanteras av folk med säkerhetsbehörighet. Nej, istället samlas informationen i en mängd mindre databaser hos leverantörer av olika tjänster och hanteras av de anställda. Varje av dessa databaser har potential att läcka, vilket databaser i regel gör.

Och även staten kan missbruka informationen. Ta tex. tsunamikatastrofen, där regeringen i efterhand försökte dölja sitt klantande genom att hemlighålla massa information. Och SÄPO hjälpte lydigt till och hänvisade till "brott mot rikets säkerhet eller terrorism". Så om nu en politisk skandal skulle avslöjas, och regeringen låg tilla till, då kan SÄPO enkelt gå in och kolla exakt tex. vilken anställd som har haft kontakt med vilken tidning. Sen kan den eller de personerna enkelt flyttas, eller avskedas av någon lämplig anledning och läckan tystas. Hej då meddelarfriheten! (Och även om vi har en ny regeringen nu så är de precis lika goda kålsupare.) Även om informatioen bara ska lämnas ut vid allvarliga brott (förutom om det gäller upphovsrättsintrång då) så tycks det ju räcka att dra till med något som "brott mot rikets säkerhet eller terrorism".

Så vad borde vi göra då? Det är ju ett EU-direktiv trots allt som vi förväntas införa. Jag föreslår följande: vi struntar helt enkelt fullständigt i att göra det, sedan väntar vi på att EU-kommissionen ska klaga. EU-kommissionen kommer till slut att ställa Sverige inför rätta vid EG-domstolen. Vi anmäler då datalagringsdirektivet till europadomstolen (en annan sak än EG-domstolen, även om folk gärna blandar ihop dem). Förhoppningsvis kan då processen i EG-domstolen läggas på is tills europadomstolen har kommit med sin dom, om vi hävdar i EG-domstolen att anledningen till att vi vägrar att införa datalagringsdirektivet är för att det bryter mot europakonventionen. När det gäller den har ju alltid europadomstolen sista ordet.

Vitsen är alltså att datalagringsdirektivet ska förhalas så länge som möjligt. Om vi inte inför det nu kommer det att dröja innan EU-kommissionen reagerar. Sedan kommer det dröja ytterligare innan EU-kommissionen ställer oss inför rätta. Och EG- samt europadomstolen ska ju också ha ett tag på sig.

Ta tex. avloppsdirektivet som dök upp i början av 90-talet och som Sverige fortfarande inte har infört. Det var inte så länge sedan EU-kommissionen ställde oss inför rätta över det, och vad jag vet processas det fortfarande. För ett år sedan hade DN den här artikeln tex. Då hade avloppsdirektivet redan förhalats i 15-16 år.

Om vi sedan anmäler datalagringsdirektivet till europadomstolen så kommer det att dröja ytterligare några år innan de kommer med en dom. Och förhoppningsvis stoppar den en gång för alla datalagringsdirektivet, för jag kan inte tänka mig att det är förenligt med europakonventionen. Visserligen har inte Europadomstolen någon makt att tvinga EU att göra någonting, men jag är övertygad om att de skulle ta domen på allvar.

Hur som helst kommer det att bli intressant att se hur regeringen kommer att hantera det här. Om de bara tänker försöka tiga ihjäl kritiken eller hävda att de måste införa direktivet pga. EU. Men men, än är det inte kört.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ipred 2 ligger och väntar i EU, 4 år eller vad jag läste för fildelning, då kommer dessa två lagar till pass.
Åsså har vi AKTA som visst är hemligt värre.
Det lutar mot faschiststat =(