torsdag, september 11, 2008

Thomas Bodström ljuger om trafikdatalagring

I en artikel i ComputerSweden försöker Thomas Bodström halvhjärtat försvara sin trafikdatalagringslag, mer känd som datalagringsdirektivet (2006/24/EG), ett EU-direktivet som Bodström drev igenom under 2006. Frågan har naturligtvis blivit ännu mer känslig nu i och med FRA-debatten. Bodströms uttalande är således inte så konstigt, men inte mindre är det en lögn.

Bodström säger följande i en intervju:
I dag sparas de här uppgifterna och det finns en obegränsad rätt hos teleoperatörerna. Det här tycker vi ska regleras så att vi finns en maxtid på ett år och också en skyldighet att ha kvar dem därför att det här är en absolut nödvändighet för polis och åklagare för att klara upp brott. Man reglerar det som redan finns, det är det som är den nya lagen.

Nej Thomas Bodström så är det inte alls, och i egenskap av fd. justitieminister och upphovsman till datalagringsdirektivet borde du mycket väl veta det.

Faktum är att operatörer idag är skyldiga att radera data så fort som möjligt, allt enligt ett tidigare EU-direktiv (97/66/EG), och redan där faller Bodströms påstående att operatörers datalagring idag skulle vara oreglerad. Operatörer kan visserligen spara trafikdata på obestämd tid, om det skulle vara nödvändigt för deras verksamhet. Detta innebär tex. att trafikdata kan lagras tills nästa faktura skickas ut. Med det nya direktivet blir alla operatörer skyldiga att spara data i minst ett år, vilket föresten är längre än de 6 månader som datalagringsdirektivet kräver som minimum. Detta sammanfattades tex. i en skrivelse från Post och Telestyrelsen:

Operatören är aldrig tvungen att spara uppgifter. Huvudregeln är den motsatta, att operatören är skyldig att radera eller avidentifiera alla uppgifter (notera dock att det s.k. datalagringsdirektivet kommer att innebära motsatsen när det implementerats i svensk lagstiftning) med vissa undantag. Utlämningsplikten innebär alltså inte någon skyldighet för operatörer att samla in eller därefter spara uppgifter.

Men naturligtvis finns det ingen anledning för operatörer att agna sig åt överdriven datalagring idag. Varför skulle de behöva lagra stora mängder information om sina kunder i ett år eller längre? Det är både kränkande för deras kunder och mycket dyrt, stora investeringar i lagringsutrustning måste nu göras. I Danmark där datalagringsdirektivet redan implementerats gick notan på en kvarts miljard kronor. Varför var dessa investeringar nödvändiga om det nu är som Bodström antyder, att operatörer redan lagrar trafikdata?

Dessutom, flera operatörer i Sverige var remissinstanser till den svenska utredningen (SOU 2007:76). I deras remissvar framgår klart och tydligt att stora investeringar måste göras och att det genomgående finns en stor skepsis mot förslaget. Bahnhof skrev tex. i sitt yttrande:

Det handlar naturligtvis inte om att ställa ut ”en server” i någon datahall. Det handlar i normalfallet, med den mängd trafik en normalstor operatör genererar, om åtminstone ett tjugotal rackskåp (det vill säga en stor del av en modern datahall), fyllda med bladservrar för trafiklagring och databashantering samt en ansenlig mängd nätverksutrustning. Därtill kommer kostnader för kylning, elförsörjning, batteri- och dieselbackup och mycket annat. Det handlar, hur man än räknar, om miljontals kronor i etableringskostnader och hundratusentals kronor i driftskostnader på årsbasis.

Med andra ord; operatörer ägnar sig inte åt onödig datalagring idag och Thomas Bodström ljuger.

Inga kommentarer: