Riksdagen röstar igenom sanslös signalspaningslag, FRA firar med pubrunda

Aftonbladet publicerade idag en rad interna E-mail från Ingvar Åkesson till personalen på FRA. Att Åkesson ger Aftonbladet tillgång till den här informationen är antagligen ett försök att väcka lite sympatier för FRA, som ju har blivit "slagpåse" enligt Åkesson själv.

Mailen är ganska intressanta eftersom de ger en inblick i vad som har pågått på myndigheten under FRA-circusen. Den här biten, daterad 17 juni, är lite kul också:

”Det har framförts betänkligheter kring det lämpliga i att ha FRA-pub samma dag som voteringen i riksdagen. Det är min bestämda uppfattning att vi inte ska låta debatten påverka oss i vår vardag eller i hur vi sköter vårt arbete.”

FRA-pub? Drar FRA ut och super ibland? Och planerade de att göra det när FRA-lagen röstades igenom? Det var en mörk dag för demokratin och FRA var ute och roade sig. Blä.

Sen kan man ju fundera på vad berusade FRA-anställda sitter och gaggar om över en öl. Förhoppningsvis inget känsligt...

Beatrice Ask vilseleder om EU-samarbete

Justitieminister Beatrice Asks publicerade en debattartikel i DN den 6 september med titeln "Känsliga personuppgifter måste skyddas i hela EU", som även 5 andra justitieministrar från olika EU-länder stod bakom. Det är lätt att tro att EU nu tänker satsa på att stärka medborgares rättigheter i unionen, att man tagit till sig av kritiken och lyssnat på sina medborgare. Tyvärr är sanningen den rakt motsatta.

Nu var det visserligen två veckor sedan artikeln publicerades och från början hade jag egentligen tänkt att skicka in den här texten direkt till DN några dagar efter. Men jag gjorde aldrig det och därför publicerar jag den här nu istället. Bättre sent än aldrig antar jag.

Om man tar en titt på vilka justitieministrar som står bakom artikeln ser man att det handlar om ministrar från EU:s ordförandeländer 2007 - 2009. Tillsammans bildar de en grupp inom EU som fått namnet Future group, framtidsgruppen, som Beatrice Ask nämner i förbifarten:

Vi, justitieministrarna för Tyskland, Portugal, Slovenien, Frankrike, Tjeckiska Republiken och Sverige samt Kommissionären för rättvisa, frihet och säkerhet, har träffats i en rådgivande framtidsgrupp för rättsliga frågor och önskar tillsammans.

Denna grupp har producerat en rapport med namnet Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world som lägger grunden för säkerhetsarbetet inom EU mellan 2010 - 2014 och ska ta vid när haag-programmet löper ut under 2009, då Sverige är ordförande. (Vadå "Freedom" och "Privacy" föresten?) Gruppens rapport är konfidentiell:

These proposals, which will form the EU's work plan on security between 2010 and 2014, are currently classified as limité - meaning the report, "European Home Affairs in an open world", can only, officially anyway, be read by diplomats and civil servants.

Men den har, som så mycket annat, läckt ut på nätet och finns nu tillgänglig för alla att läsa. Beatrice Ask har som sagt varit med och författat den här rapporten, tillsammans med Tobias Billström.

Gruppen drar slutsatsen att EU måste bygga ett internt underrättelsenätverk och på sikt även med USA, där stora mängder information om de egna medborgarna ska samlas och bytas. Även känsliga uppgifter som DNA mm. Man föreslår också ett nätverk av antiterroristcenter, utvecklandet av obemannade övervakningsfarkoster och att ge Sitcen, en underrättelseorganisation inom EU, större befogenheter. Andra punkter är förbättrad krishantering inom EU, uppsamling av information från olika aktörer, olika länders säkerhet- och underrättelseorganisationer ska samarbeta mycket närmare, en propagandakampanj på Internet för att motverka radikalism och terrorism, skapandet av en militär EU-styrka för polis-uppdrag i utlandet, gemensam integritetslagstiftning med USA och gemensamma immigrationslagar i EU. Samarbetet med USA benämns bland annat som Euro-Atlantic area of freedom, security and privacy. (Där har vi "freedom" och "privacy" igen. Läser säkerhets-byråkraterna sina egna förslag?)

Rapporten visar på en kraftigt bristande respekt för den personliga integriteten. Om man är oskyldig, har man ingen rätt att inte bli övervakad och registrerad? Har man ingen rätt att inte få sina kännsliga personuppgifter bytta mellan olika myndigheter i EU och USA utom ens kontroll? Rapporten innehåller visserligen också några bra punkter, något Beatrice Ask lägger stor vikt vid i sin artikel. Tydligen ska den insamlade informationen skyddas från missbruk. Det räcker dock inte på långa vägar. Det är inte så konstigt att Aftonbladet skriver:

Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström hade kunnat slåss för en bättre balans i framtidsgruppen. Istället tycks arbetet med rapporten ha blivit kidnappat av polisen och av dem som vill ha hårdare tag mot flyktingar.
Under tiden i opposition talade Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask ofta om rättssäkerhet och personlig integritet.
Detta engagemang verkar inte sätta särskilt många spår inför det svenska EU-ordförandeskapet. När kommer initiativen för att stärka medborgarnas rättigheter?

EU genomförde under 2006 det s.k. datalagringsdirektivet, läs mer om det i min blogg-post nedan. Direktivet innebär massregistrering av alla EU-medborgares digitala fotspår. Har du kopplat upp på nätet, har du skickat ett E-mail, har du ringt ett samtal eller bara haft mobiltelefonen påslagen, då kommer staten att kunna kontrollera det. I det sista fallet blir faktiskt varje mobiltelefon en statlig spårsändare, eftersom de regelbundet kontaktar mobilnätet för att hålla kontakten. Kontakten avslöjar din geografiska position eftersom den sker mot den närmaste mobilmasten. Dessa kontakter tillhör det som ska registreras enligt EU-direktivet, tillsammans med personuppgifter som identifierar dig. Informationen ska sparas i ett år.

FRA-lagen innebär bland annat att FRA ska samla in och analysera trafikmönster. Även inehållet i kommunikationen ska bearbetas efter nyckelord mm. FRA sparar information i 18 månader i sin "titan"-databas.

Jag skulle också kunna nämna de utökade befogenheter som vår förre justitieminister Thomas Bodström gav polisen och SÄPO, men ni förstår vart jag vill komma.

Det kommer med andra ord att finnas väldigt mycket information om helt vanliga människor i Sverige. Och situationen är liknande i flera andra länder. Detta innebär tex. att olika länders underrättelsetjänster kan spana för varandras räkning och sedan byta informationen och därmed kringgå lagar, något FRA antagligen redan har gjort.

Lägg märkte till att Ask t.ex. skriver:

Stärk skyddet för känsliga personuppgifter: Vi måste arbeta för att minska de risker som är förenade med elektronisk lagring av personuppgifter. Ett starkt skydd för personliga uppgifter är fundamental för rätten till privatliv, vilket är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle.

Dvs. Beatrice Ask har ingen emot att känsliga personuppgifter samlas in, lagras och byts inom EU och med USA, men det ska tydligen göras med integritetskyddande åtgärder. Deja vu?

Vad som är extra intressant i det här fallet är att rapporten också tar upp att man måste nå ut till medborgare med positiv information om planerna: medborgare ska påverkas att acceptera dem. På så sätt ska hoppas man antagligen kunna förebygga opposition och protester. Man skriver tex:

Due to this sensitiveness it is indispensable that decision-making is transparent and comprehensible. Citizens will accept and welcome a decision taken by “Brussels” if the responsibilities are clear and the added value is obvious.

This requires an efficient and balanced distribution of tasks between the different levels of decision-making. Political action needs to be “disentangled”, i.e. citizens need to be able to understand at which level (European, national or regional) a decision was taken and why.

Och precis där passar Asks artikel in.

Det har inte hindrat rapporten från att redan åka på hård kritik för i sak förändrar det ingenting. T.ex så har den amerikanska organisationen ACLU, American Civil Liberties Union, skrivit till EU och uppmanat dem att inte byta information med USA eftersom USA:s integritetslagar är på tok för svaga och debattören Pär Ström undrade hur säkert det var att byta underrättelser med USA med tanke på alla människor som skrivs upp på deras terrorist-svartlista utan bevis och möjlighet till upprättelse och kallade planerna för "Storebror Attackerar på bred front". En artikel i den brittiska tidningen The Guardian påpekar också att EU riskerar stora protester om de väljer att gå vidare med planerna, tex. så skriver de:

The group's controversial proposals are certain to trigger major disputes, not least its calls for Europe to create an expeditionary corps of armed gendarmerie for paramilitary intervention overseas.

Frågan är naturligtvis extra känslig i Sverige på grund av den infekterade FRA-debatten. Att Beatrice Ask försöker lansera planerna som något integritetsstärkande är således inte så konstigt. Ironiskt nog använde Mikael Odenberg samma retorik när han lanserade FRA-lagen.

Problemet ligger i den systematiska insamlingen och utbytet av känslig information, inte i vilka lagar som är tänkt att skydda uppgifterna från missbruk! Rapporten pratar mycket om säkerhet och brottsbekämpning men var finns medborgares rättigheter gentemot stat och myndigheter någonstans? Har EU verkligen rätt att ta sig vilka friheter som helst?

Men ta inte mitt ord för det, läs rapporten själv!

Thomas Bodström ljuger om trafikdatalagring

I en artikel i ComputerSweden försöker Thomas Bodström halvhjärtat försvara sin trafikdatalagringslag, mer känd som datalagringsdirektivet (2006/24/EG), ett EU-direktivet som Bodström drev igenom under 2006. Frågan har naturligtvis blivit ännu mer känslig nu i och med FRA-debatten. Bodströms uttalande är således inte så konstigt, men inte mindre är det en lögn.

Bodström säger följande i en intervju:

I dag sparas de här uppgifterna och det finns en obegränsad rätt hos teleoperatörerna. Det här tycker vi ska regleras så att vi finns en maxtid på ett år och också en skyldighet att ha kvar dem därför att det här är en absolut nödvändighet för polis och åklagare för att klara upp brott. Man reglerar det som redan finns, det är det som är den nya lagen.

Nej Thomas Bodström så är det inte alls, och i egenskap av fd. justitieminister och upphovsman till datalagringsdirektivet borde du mycket väl veta det.

Faktum är att operatörer idag är skyldiga att radera data så fort som möjligt, allt enligt ett tidigare EU-direktiv (97/66/EG), och redan där faller Bodströms påstående att operatörers datalagring idag skulle vara oreglerad. Operatörer kan visserligen spara trafikdata på obestämd tid, om det skulle vara nödvändigt för deras verksamhet. Detta innebär tex. att trafikdata kan lagras tills nästa faktura skickas ut. Med det nya direktivet blir alla operatörer skyldiga att spara data i minst ett år, vilket föresten är längre än de 6 månader som datalagringsdirektivet kräver som minimum. Detta sammanfattades tex. i en skrivelse från Post och Telestyrelsen:

Operatören är aldrig tvungen att spara uppgifter. Huvudregeln är den motsatta, att operatören är skyldig att radera eller avidentifiera alla uppgifter (notera dock att det s.k. datalagringsdirektivet kommer att innebära motsatsen när det implementerats i svensk lagstiftning) med vissa undantag. Utlämningsplikten innebär alltså inte någon skyldighet för operatörer att samla in eller därefter spara uppgifter.

Men naturligtvis finns det ingen anledning för operatörer att agna sig åt överdriven datalagring idag. Varför skulle de behöva lagra stora mängder information om sina kunder i ett år eller längre? Det är både kränkande för deras kunder och mycket dyrt, stora investeringar i lagringsutrustning måste nu göras. I Danmark där datalagringsdirektivet redan implementerats gick notan på en kvarts miljard kronor. Varför var dessa investeringar nödvändiga om det nu är som Bodström antyder, att operatörer redan lagrar trafikdata?

Dessutom, flera operatörer i Sverige var remissinstanser till den svenska utredningen (SOU 2007:76). I deras remissvar framgår klart och tydligt att stora investeringar måste göras och att det genomgående finns en stor skepsis mot förslaget. Bahnhof skrev tex. i sitt yttrande:

Det handlar naturligtvis inte om att ställa ut ”en server” i någon datahall. Det handlar i normalfallet, med den mängd trafik en normalstor operatör genererar, om åtminstone ett tjugotal rackskåp (det vill säga en stor del av en modern datahall), fyllda med bladservrar för trafiklagring och databashantering samt en ansenlig mängd nätverksutrustning. Därtill kommer kostnader för kylning, elförsörjning, batteri- och dieselbackup och mycket annat. Det handlar, hur man än räknar, om miljontals kronor i etableringskostnader och hundratusentals kronor i driftskostnader på årsbasis.

Med andra ord; operatörer ägnar sig inte åt onödig datalagring idag och Thomas Bodström ljuger.