lördag, december 13, 2008

IPRED och datalagringsdirektivet går hand i hand

Nu har medierna åter igen fått upp ögonen för EU:s datalagringsdirektiv som jag skrivit om tidigare. Aftonbladet, SVD m.fl. har artiklar som alla är skrivna med en ganska kritisk ton. Polisen är positiv medan MP och V är negativa, allt är som det brukar vara det vill säga.

En aspekt som inte tagits upp i medierna ännu, men som verkligen borde det, är kopplingen till IPRED. IPRED, lagen som bland annat ska ge upphovsrättsinnehavare tillgång till information om internetanvändare, kräver ju nämligen att det finns någon information att hämta ut för att vara effektiv. Det är här datalagringsdirektivet kommer in i bilden. IPRED ger upphovsrättsinnehavarna tillgång till informationen, datalagringsdirektivet ser till att den finns tillgänglig.

Enligt aftonbladets artikel ska informationen bara användas för att bekämpa allvarliga brott. Och även polisen som uttalar sig säger:

Jag förutsätter att det kommer att finnas någon form av ribba för vilka brott polisen kan kräva information. Det måste säkert finnas en misstanke om brott av en viss grad.

Den "ribban" kommer att sättas så lågt som vid fildelning, om IPRED går igenom, vilket knappast kan räknas som ett speciellt allvarligt brott. Fast det är klart, polisen kanske inte får kräva ut information vid mindre allvarliga brott, bara upphovsrättsinnehavarna, något vi kritiserat IPRED för tidigare, att upphovsrättsinnehavarna får större befogenheter än polisen.

Datalagringsdirektivet är som gjort för att missbrukas. Här handlar det inte om att samla information hos någon central myndighet och låta den hanteras av folk med säkerhetsbehörighet. Nej, istället samlas informationen i en mängd mindre databaser hos leverantörer av olika tjänster och hanteras av de anställda. Varje av dessa databaser har potential att läcka, vilket databaser i regel gör.

Och även staten kan missbruka informationen. Ta tex. tsunamikatastrofen, där regeringen i efterhand försökte dölja sitt klantande genom att hemlighålla massa information. Och SÄPO hjälpte lydigt till och hänvisade till "brott mot rikets säkerhet eller terrorism". Så om nu en politisk skandal skulle avslöjas, och regeringen låg tilla till, då kan SÄPO enkelt gå in och kolla exakt tex. vilken anställd som har haft kontakt med vilken tidning. Sen kan den eller de personerna enkelt flyttas, eller avskedas av någon lämplig anledning och läckan tystas. Hej då meddelarfriheten! (Och även om vi har en ny regeringen nu så är de precis lika goda kålsupare.) Även om informatioen bara ska lämnas ut vid allvarliga brott (förutom om det gäller upphovsrättsintrång då) så tycks det ju räcka att dra till med något som "brott mot rikets säkerhet eller terrorism".

Så vad borde vi göra då? Det är ju ett EU-direktiv trots allt som vi förväntas införa. Jag föreslår följande: vi struntar helt enkelt fullständigt i att göra det, sedan väntar vi på att EU-kommissionen ska klaga. EU-kommissionen kommer till slut att ställa Sverige inför rätta vid EG-domstolen. Vi anmäler då datalagringsdirektivet till europadomstolen (en annan sak än EG-domstolen, även om folk gärna blandar ihop dem). Förhoppningsvis kan då processen i EG-domstolen läggas på is tills europadomstolen har kommit med sin dom, om vi hävdar i EG-domstolen att anledningen till att vi vägrar att införa datalagringsdirektivet är för att det bryter mot europakonventionen. När det gäller den har ju alltid europadomstolen sista ordet.

Vitsen är alltså att datalagringsdirektivet ska förhalas så länge som möjligt. Om vi inte inför det nu kommer det att dröja innan EU-kommissionen reagerar. Sedan kommer det dröja ytterligare innan EU-kommissionen ställer oss inför rätta. Och EG- samt europadomstolen ska ju också ha ett tag på sig.

Ta tex. avloppsdirektivet som dök upp i början av 90-talet och som Sverige fortfarande inte har infört. Det var inte så länge sedan EU-kommissionen ställde oss inför rätta över det, och vad jag vet processas det fortfarande. För ett år sedan hade DN den här artikeln tex. Då hade avloppsdirektivet redan förhalats i 15-16 år.

Om vi sedan anmäler datalagringsdirektivet till europadomstolen så kommer det att dröja ytterligare några år innan de kommer med en dom. Och förhoppningsvis stoppar den en gång för alla datalagringsdirektivet, för jag kan inte tänka mig att det är förenligt med europakonventionen. Visserligen har inte Europadomstolen någon makt att tvinga EU att göra någonting, men jag är övertygad om att de skulle ta domen på allvar.

Hur som helst kommer det att bli intressant att se hur regeringen kommer att hantera det här. Om de bara tänker försöka tiga ihjäl kritiken eller hävda att de måste införa direktivet pga. EU. Men men, än är det inte kört.

tisdag, december 02, 2008

EU:s ministerråd förvanskar telekompaketet?

Det var inga roliga nyheter som dök upp på slashdot i morse (även om artikeln i fråga är några dagar gammal). EU:s ministerråd är överens om telekompaketet. EU-parlamentet hade tidigare antagit de två mycket viktiga tilläggen 138 och 166, kanske delvis på grund av våran mail-kampanj, men ministerrådet hade uppenbarligen inga problem att rakt av stryka dem. Tilläggen sa i princip bara att medborgares fundamentala rättigheter ska respekteras på nätet och att ingen ska utsättas för sanktioner utan ett domstolsbeslut. Det kan tyckas självklart kanske, men tydligen inte. Frankrike skulle absolut ha bort tilläggen och de är ju som bekant orförande i ministerrådet för tillfället.

Dessutom tycks det inte bli någon andra läsning i parlamentet, om de kan komma överrens med ministerrådet och kommissionen. Frågan är om parlamentet är beredda att försvara sitt beslut med risk att förhandlingarna låser sig. Jag har en känsla av att det inte är så, de stater som ville ha tillägg 138 och 166 sa ju inte ifrån till slut i ministerrådet av just den anledningen. Men man kan ju hoppas.

För ett tag sedan träffades EU-eliten i Paris för att bland annat diskutera irländarnas nej till Lissabonfördraget. Man hade inte nått ut till medborgarna tillräckligt konstaterade man och vägrade kategoriskt att på något sätt se kritiskt på sig själva. Skulle man bara nå ut till medborgarna så skulle allting bli bra...

Med andra ord forsätter EU-eliten att leva i sin lilla bubbla. Som tur är finns det vettiga personer i EU också:

The two MEPs [Guy Bono och Daniel Cohn-Bendit] therefore asked the Council to respect their proposed amendment 138. They said deleting the article nine months before the European elections would give a very bad impression of European democracy in general and the Council in particular.

Fast de tycks vara en minoritet.

tisdag, november 25, 2008

Jan Guillous bidrag till IPRED-debatten

Jan Guillou skrev i dagarna en debatt-artikel om IPRED. Han brukar i regel vara en skarp debattör. I det här fallet är han det inte.

Han tar nämligen inte upp IPRED alls. Istället hyllar han upphovsrätten och kallar piratkopiering för stöld. Visst, de åsikterna kan han väl ha, men upphovsrättens vara eller icke vara har egentligen inget med IPRED att göra. Problemet med IPRED är som sagt att privata aktörer får polisiära befogenheter för att försvara sin marknadsmodell. IPRED förändrar inte upphovsrätten på något sätt.

Dessutom, i sitt resonemang blandar han ihop "ägande" med "immateriellt ägande" vilket är helt olika saker. Ägande är något naturligt och alla har väl i princip en medfödd känsla av vad ägande och stöld är för något. Immateriellt ägande däremot är ett modernt påhitt. Att det skulle vara samma sak att gå ut och stjäla en cykel som att kopiera en fil på sin dator är något som upphovsrättslobbyn har försökt tuta i folk länge men det är på tok för abstrakt för att folk ska kunna känna att det verkligen är så. Det är därför folk inte ser några moraliska problem med piratkopiering, även om de aldrig skulle stjäla något. Och det är också därför upphovsrättslagstiftningen som den ser ut idag aldrig kommer att fungera.

När någonting blir stulet innebär det en kostnad, objektet måste ersättas antingen av den drabbade eller kanske av försäkringsbolaget. Men när det gäller upphovsrättsbrott så innebär det inga kostnader utan bara hypotetiska förlorade inkomster. Och det är då rakt inte samma sak. Upphovsrättslobbyns resonemang är i princip att varje fil eller vad det nu kan gälla har ett visst egenvärde eftersom någon äger immaterialrätten till innehållet i filen. Varje gång filen kopieras dubblas det egenvärdet utan att upphovsrättsinnehavaren får någonting. I nästa led fyrdubblas det och sedan åttadubblas och sextondubblas det och så vidare. Deras förlorade inkomster ökar alltså exponentiellt allteftersom filen sprids. Detta resonemang kan bara hålla om varje person som kopierar filen skulle ha varit beredd att betalat för den. En vara har nämligen bara ett värde om någon är beredd att betala så mycket. Jag skulle kunna hävda att min blomkruka är värd 5000 kr. Men det skulle inte betyda något om ingen är beredd att betala det. Därför faller upphovsrättslobbyns argument platt.

Det egentliga problemet med piratkopieringen för upphovsrättsinnehavarna är de som skulle ha köpt till exempel en CD eller DVD men låter bli eftersom de tankar ner den istället. Där har vi riktiga förlorade inkomster för upphovsrättsinnehavaren, men det är fortfarande inga kostnader som upphovsrättslobbyn gillar att hävda. Att säga att förlorade inkomster är kostnader är ungefär samma sak som att säga att man sparar pengar på att köpa något till extrapris, båda resonemangen är lika fel. Problemet är att det är så mycket smidigare att hämta något via internet än att gå ner till butiken och köpa det. Och det är inte speciellt attraktivt att köpa till exempel CD eller DVD-skivor. Inte nog med att det är dyrt, film- och skivbolagen har kört kartellverksamhet ganska länge, utan nu får man också stå ut med krångliga virusliknande kopieringsskydd.

Utvecklingen har verkligen sprungit ifrån branschen och nu har de problem. Hur vore de om de försökte anpassa sig till utvecklingen istället för att stoppa den? Kanske erbjuda reklamfinansierade eller billiga streaming-tjänster typ spotify? Eller lägga ut sina egna torrent-trackers och sälja tillgång till dem? Det skulle ha fördelen mot tex. The Pirate Bay att alla torrents var garanterat av hög kvalité (tex. inga virus, inga ruttna inspelningar med videokamera i biografen mm.), bra nedladdningshastighet samt ett rikare utbud. Det skulle folk garanterat betala för, jag själv inkluderad. Dessa tjänster skulle också kunna utnyttjas för att promota nya artister genom att till exempel ge förslag om nya låtar att lyssna på.

Nej nu håller jag på att sväva ut på massa sidospår. Det jag vill säga är i princip att det som måste göras är att förändra uppphovsrätten istället för att försöka försvara den med mer extrema lagar. Allt annat är dömt att misslyckas. Och Jan Guillou borde förstå att i ett rättsäkert samhälle kan man inte ha privata poliser.

fredag, november 21, 2008

Lissabonfördraget: Och nu då?

Så det blev ett ja till slut, som man kunde vänta. Lite onödigt kan tyckas eftersom Lissabonfördraget måste skrotas enligt EU:s egna regler på grund av Irlands nej, något som ledde till att irländare demonstrerade utanför Sveriges ambassad i Dublin. Men EU tycks inte ha några ambitioner att göra det. Så vad kommer att hända nu kan man fråga sig. Här är några spekulationer.

EU försöker redan pressa Irland att ha en ny omröstning, men problemet är att det inte finns några garantier för att en sådan skulle ge ett annat resultat. I själva verket gör bara EU:s hanterande att frågan det ännu mer attraktivt att rösta nej. Antagligen kommer EU att erbjuda Irland ett antal generösa undantag, något de redan gjort för ett antal länder, till exempel Storbritannien och Polen som inte ville skriva under om de mänskliga rättigheterna. Antingen kommer undantagen vara av slaget att de försöker komma runt kravet på en folkomröstning. Detta är dock kanske inte så troligt eftersom den Irländska regeringen skulle begå politiskt självmord i processen. Mer troligt är kanske att undantagen precis är riktade mot nej-sidans argument för att försöka garantera att resultatet blir ja i en ny folkomröstning.

Men även om Irland säger ja så betyder inte det att det är fritt fram för Lissabonfördraget. De konservativa i England har sagt att de kommer att lägga fördraget på is om de kommer till makten innan det ratificeras (och möjligtvis efter det till och med), samt genomföra en folkomröstning. Eftersom Labour-partiet har klantat sig ordentligt så är det också väldigt sannolikt att de konservativa vinner nästa val år 2009.

Tjeckien har också tvekat och president Václav Klaus är mycket skeptisk till Lissabonfördraget. Han har även sagt att han absolut inte kommer att skriva under fördraget om inte Irland ratificerar det först och menat att fördraget är ett "dött dokument".

Med andra ord, Tjeckien kommer inte att skriva under om inte Irland skriver under. Och allt det måste ordnas innan valet i Storbritannien så att fördraget inte kan stoppas av de konservativa. Lissabonfördraget hänger alltså på en skör tråd och EU vet det. Det kanske var därför Sverige inte väntade med att ratificera fördraget. Ju fler länder som gör det desto enklare blir det för EU att pressa de återstående.

Om fördraget misslyckas så hoppas jag att EU inte kommer att försöka tvinga igenom samma ändringar en tredje gång utan istället lyssnar på kritiken. Jag vill se ett mer öppet och demokratiskt EU. Om EU nu vill bygga en federal stat kan det komma sen. För hur det än går med Lissabonfördraget så har det här skadat förtroendet för EU:s demokrati stort. Föreningen UEF, The Union of European Federalists, uppmanar till en demokratisk revision av EU. Jag kan inte annat än att hålla med.

torsdag, november 20, 2008

Framtiden för staten Sveriges suveränitet

Idag rösta som bekant riksdagen om lissabonfördraget. Det ser tyvärr mörkt ut eftersom den borgerliga sidan samt S gillar fördraget. Utrikesutskottets har dessutom yrkat på avslag för samtliga motioner som varit kritiska till eller skulle försena införandet av Lissabonfördraget.

Sverige röstade med en knapp majoritet ja till att gå med i den Europeiska Unionen år 2004. Vi röstade aldrig ja till att gå med i den "Europeiska Federationen" men inte mindre är det åt det hållet vi är på väg. Ordet federation ströks visserligen ur EU-konstitutionen efter kritik, precis på samma sätt som stadsliknande symboler och terminologi togs bort ur Lissabonfördraget och så vidare men detta är bara kosmetiska förändringar som egentligen inte betyder någonting.

Aftonbladet erbjöd idag möjlighetena att chatta med Maria Wetterstrand, MP, och Carl Fredrik Bergström, EU-forskare (vad nu det betyder).

Wetterstrand var som väntat skeptisk. Jag frågade henne "Hej! Vad tror du om chanserna att stoppa Lissabonfördraget?" och fick svaret "I Sverige är det nog ganska kört, men Irlands nej gäller ju fortfarande, så det måste processas vidare på något sätt." Det var väl ungefär vad man kunde vänta.

Jag ställde några frågor till Bergström också som visade sig vara ganska positivt inställd till EU, inte så konstigt kanske med tanke på hans arbete. Jag frågade först "Hej! Varför folkomröstar inte länder om Lissabonfördraget, när de gjorde det om EU-konstitutionen vars innehåll nästan är identiskt?" och fick svaret "Det är svårt att ha folkomröstningar om alldeledes för omfattande EU-fördrag. Några länder hade folkomröstning om konstitutionsfördraget. Ett land har haft det om Lissabonfördraget. Ingen av dessa folkomröstningar har visat att folkets uppfattning handlat om innehållet i dessa fördrag.". Det är det gamla vanliga "folket har inte förstått någonting"-argumentet som användes flitigt under FRA-debatten. Det kan visserligen vara sant på ett sätt, de som är kritiska till EU kommer att rösta nej oavsett inenhållet i fördraget, men det spelar egentligen ingen roll. Är folk kritiska till EU så ska inte mer makt skickas dit.

Användaren Tomas frågade "Vad innebär fördraget för Sverige i stort?" och fick svaret "Sverige och svenska politiker får mer inflytande i internationella politiska frågor som Sverige ensamt inte rår på.". Sedan undrade användaren Johan "Vänsterpartiet säger att Sverige nu ger bort makt i en mängd frågor till EU. Det låter väldigt allvarligt. Stämmer det?" och fick svaret "EU och dess medlemsstater får genom Lissabonfördraget makt i några fler frågor och blir något starkare men i de flesta frågor som EU-samarbetet handlar om har Sverige aldrig haft all makt." Jag blev naturligtvis nyfiken. Skulle lissabonfördraget ge mer makt till Sverige? Så jag frågade "Kan du nämna några punkter där Sverige får mer makt i och med Lissabonfördraget?" och fick svaret "Makt att påverka den globala utvecklingen t.ex. miljöfrågor och globala handelsavtal.". Översättning: Svenska politiker får mindre makt i Sverige men mer makt internationellt, precis på samma sätt som för alla andra EU-länder. Så summan av det hela är fortfarande att makt flyttas från Sverige till EU. Hade EU varit en demokrati så hade det kanske inte varit så illa, men EU är som sagt ingen demokrati. Det här bådar inte gott.

Min sista fråga var "Vad tror du att EU kommer att göra åt Irlands nej?". Han svarade lite oväntat "Jag tror inte att EU kommer att göra någonting. Däremot tror jag att Irland själv kommer att välja att hålla en ny folkomröstning.". Det är inte sant. EU har försökt att pressa Irland att ha en ny folkomröstning. Att folket sa nej gillar de förstås inte. Förklaringen är som vanligt att Irländarna inte har förstått sig på fördraget, ungefär som om alla skulle ha sagt ja om de nu gjorde det. Tänker inte EU-politiker så långt att det kanske finns folk som inte vill att EU ska bli en superstat?

Just nu hoppas jag att S ska få för sig att sätta käppar i hjulet för de borgerliga genom att rösta nej men det är inga stora förhoppningar.

söndag, november 16, 2008

EU-flagga i plenisalen?

I en bloggpost är Fredrick Federley nöjd över att en motion om att hänga en EU-flagga i plenisalen tycks gå igenom, en motion som han har skrivit under. Jag antar att det är Motion 2008/09:K244 det handlar om. Ja det var ju bra jobbat av honom. Det är inte första gången de borgerliga vill ha en EU-flagga i plenisalen men S har nu tydligen ändrat sig, kanske pga. Sveriges ordförandeskap i EU år 2009. Där ska den hänga som en symbol över att Sverige nu är underställt den enorma odemokratiska EU-byråkratin.

I motionen skriver de att "det folkliga stödet för medlemskapet är enligt opinionsmätningar större än någonsin". Ok, det är visserligen sant att stödet för EU stadigt har gått upp de senaste åren, från att ha varit mycket lågt till att bara vara lågt. Nu ligger det och balanserar på ca. 50%. Personligen tycker jag att det talar för sig självt att stödet inte är högre än så, trots att vi nu har varit medlemmar i 14 år. Det är faktiskt lägre än stödet vid EU-omröstningen 1994 som då låg på 52,3%.

Det folkliga stödet för EU är lågt. Och jag misstänker att situationen är den samma i andra EU-länder med tanke på situationen med EU-konstitutionen/Lissabonfördraget. Det är väl därför EU försöker att undvika folkomröstningar om Lissabonfördraget och det är väl därför de försöker att flytta ännu mer makt till EU genom det samma. EU blir mer som en superstat och medlämsländerna blir mer som delstater.

Fast förtroendet för EU är förstås ett problem och det är något man arbetar på. Tex. så övervägde man faktiskt att byta namn på EU till Europas Förenta Stater (United States of Europe), kanske i ett försök att skapa en slags EU-patriotism. Ja, det är faktiskt sant. Man försöker också göra reklam för EU och varför det som EU gör är så bra (på mer eller mindre lyckade sätt). Fast ibland blir det bara fånigt. Tex. som när man bestämde att alla skolor och förskolor ska vara tvungna att berätta för barnen att mjölken är köpt med EU-bidrag. EU-bidragen är ju trots allt bara folks skattepengar som lika gärna hade kunnat gå direkt till skolorna utan att ta omvägen via EU. Mjölkbidraget är dessutom löjligt detaljreglerat, precis som mycket annat i EU.

Men problemet ligger djupare än så. Det finns ingen folklig förankring i det EU gör. EU är nämligen inte en demokrati.

I en representativ demokrati väljer folket de som ska styra i offentliga val. Om någon missköter sitt uppdrag kan folket avsätta denne. I Sverige har vi en parlamentarisk demokrati. Vi röstar på våra representanter i riksdagen och riksdagen utser regeringen. Riksdagen är sedan överställd regeringen och kan avsätta den, och regeringen måste ha med sig riksdagen i viktiga beslut.

I EU röstar vi visserligen på parlamentet, ett beslutsfattande organ, men det är allt. Kommissionen, som är motsvarigheten till en regering, utses inte av parlamentet och vi har ingen möjlighet att rösta på dem. Parlamentet finns också parallellt med ett annat beslutsfattande organ, ministerrådet. Ministerrådet består av ministrar från de olika länderna men i själva verket tas många beslut bakom kulisserna av EU-tjänstemän som sedan bestämmer om ministrarna ska ta upp frågan eller bara klubba igenom beslutet rent formellt (se A-punkt vs. B-punkt). Ministerrådets beslut väger också tyngre än parlamentets. När parlamentet tar ett beslut kan ministerrådet ändra i beslutet efter behag och bestämmer sedan själva om det ska upp på en andra läsning i parlamentet. Precis så har man tex. gjort med telekompaketet. Behöver jag nämna att de EU-tjänstemän som arbetar i rådet arbetar bakom stängda dörrar och ingen förutom EU har en aning om vad de egentligen sysslar med?

Nej EU är som sagt ingen demokrati och på lång sikt måste EU förändras. På lite kortare sikt gäller det att stoppa Lissabonfördraget men just nu skulle jag föredragit om vi hade sluppit att ha en EU-flagga i plenisalen.

torsdag, november 13, 2008

Ett föråldrat synsätt

En grupp kreatörer publicerade idag en artikel i DN där de uppmanar politikerna att "stå upp mot piraterna". Naturligtvis handlar det åter igen om IPRED. Ett par av dem har även uttalat sig i ett par Aftonbladet-artiklar. Tyvärr visar deras artikel på ett ganska föråldrat synsätt.

Det fanns en tid då kreatörer kunde göra ett antal populära verk och sedan hova in royalties. Vissa mer än andra, Elvis tex. tjänar ju fortfarande storkovan på sin musik trots att han är död sedan länge. Men nu är den tiden förbi. I och med den nya teknikutvecklingen har var och varannan person tillgång till ett enormt utbud av kultur på ett sätt som aldrig har varit möjligt tidigare. Man kan hitta precis det man önskar och tycker om, sådant som man kanske aldrig skulle ha kommit i kontakt med tidigare eftersom bolagen inte ansett att det har varit brett nog för att de ska kunna tjäna pengar på det. Vi behöver inte längre nöja oss med det smala utbud som bolagen tubmatar oss med och därför är det inte lika enkelt att göra sig stenrik på en eller ett par hitlåtar.

Kanske innebär det här slutet för stenrika popstjärnor, men det kan inte hjälpas för tiderna förändras. Det som har varit lönsamt tidigare behöver inte vara det idag. Vissa artister har förstått det och anammat den nya tekniken och kan via den göra sig kända och tjäna pengar. Andra har det inte och arbetar istället hårt för att stoppa utvecklingen, även om det kan tyckas lönlöst. För hela debatten handlar egentligen inte om fildelningens vara eller icke vara. Fildelning är nämligen ett faktum. Debatten handlar om vilken väg vi ska gå nu. Är det bäst att försöka motarbeta tekniken eller är det bäst att anamma den?

Och även om det här är slutet för stenrika popstjärnor så betyder inte det att det inte går att tjäna pengar på sina verk. Det är fortfarande möjligt, även med den nya tekniken. Det gäller bara att hitta vägarna och anpassa sig till hur marknaden ser ut idag. Det går tex. att tjäna pengar på spelningar, bio, merchandise, onlineförsäljning av filmer och musik och även CD- och DVD-skivor som folk även i fortsättningen kommer att köpa, dock kanske i mindre utsträckning än förut. Den nya tekniken kan då istället vara ett lönsamt sätt att marknadsföra sig. Argumentet att ingen skulle skapa något om fildelningen släpptes fri är löjligt. Det är självklart att kreatörer även i fortsättningen skulle skapa, precis som kreatörer har skapat innan vi fick upphovsrätten. Om de nu inte har tänkt lägga av med det i protest eller något i den stilen.

Men debatten om IPRED handlar egentligen i grund och botten om rättssäkerhet. Ska vi verkligen ge privata bolag polisiära befogenheter? Resultatet av det har vi sett i andra länder som infört IPRED eller liknande lagstiftning. Många människor har blivit stämda eller krävda på pengar, men fildelningen har inte minskat och försäljningen har inte ökat. Det är inte så konstigt kanske, men tanke på hur många som fildelar är det nog lika stor risk att man blir träffad av blixten. Och att bolagen börjar stämma sina egna kunder gör nog knappast folk motiverade att köpa deras produkter. Men många enskilda har råkat illa ut. Fallen sträcker sig från de komiska till de mer tragiska. Föjande fall är från USA där bolagen har ägnat sig åt rättegångar mot enskilda påstådda fildelare sedan 2003:
  • En 66-årig kvinna stämd för att ha delat ut låtar på kazaa trots att hon hade en Macintosh som inte ens kan köra kazaa.
  • En 83-årig kvinna blev stämd av samma anledning trots att hon avlidit året innan och inte ens hade en dator.
  • En man som blev stämd avled. Skivbolagen gav barnen 60 dagar att sörja innan de gav sig på dem istället för att få ut pengar från dödsboet.
  • Washington Universitet gjorde en studie av de tekniker som används av upphovsrättspoliserna och lyckades bland annat få ett antal kravbrev skickade till en nätverksansluten skrivare.
  • En kvinna blev stämd men tog striden i domstol. När skivbolagen inte kunde bevisa hennes skuld stämde de hennes 13-åriga dotter istället.
  • Ett fler antal barn har också blivit stämda, bland annat en 12-årig flicka.
Sammanlagt har över 30 000 personer blivit stämda, och fildelningen har bara ökat.

Exemplen visar hur viktigt det är att inte ge privata intressen polisiära befogenheter. För deras syfte är ju naturligtvis inte att upprätthålla lag och ordning som polisen, utan att sätta exempel och stämma så många som möjligt för att avskräcka folk från att fildela. Så det är klart att många oskyldiga kommer att drabbas. Och om ett brev nu dimper ner i brevlådan med ett krav på kanske 20 000 kr, hur många skulle verkligen våga ta striden i domstol mot bolagens toppadvokater och riskera att få betala hela kalaset själva?


Nej, IPRED har inte hemma i ett demokratiskt och rättsäkert samhälle och att motarbeta den nya tekniken är lönlöst. Stoppa IPRED!

fredag, november 07, 2008

Moderaterna tvekar om IPRED?

Centern, folkpartiet och kristdemokraterna har tydligen sagt ja till IPRED, även kallat det civilrättsliga sanktionsdirektivet. Centern som gick till val på frågor om personlig integritet, rättssäkerhet och nätfrihet, verkar därmed vara fast bestämda att svika sina väljare (mer än vad de redan gjort det vill säga).

Ett parti har som tur är börjat tveka: moderaterna. Kanske har de lärt sig något av FRA-debatten. Eller så förstår de det orimliga i att ge privata intressen polisiära befogenheter. Hur som helst är bra, för IPRED måste stoppas. Det är som Christian Engström säger: vad man än tycker om fildelning är det fel att lägga ut polisens arbetsuppgifter på privata företag.

Tydligen så har 327 biografägare gått samman och uppmanar riksdagen att säga ja till lagen. Jag har en känsla av att dessa människor inte tänker längre än vad näsan räcker. För hur skulle egentligen en lag som gör det möjligt för upphovsrättsinnehavare att hota och driva processor mot påstådda fildelare egentligen få folk att gå på bio mer?

Två av dessa intervjuas i ett reportage på SVT. De hävdar att verksamheten inte har varit lönsam i 30 år. Sedan klagar de på att folk inte går på bio på grund av fildelningen. Hm? Vänta nu, om verksamheten inte har varit lönsam i 30 år, hur kan då fildelningen vara orsaken? Fildelningen kom ju inte igång på allvar förrän på 2000-talet efter succén med napster.

Tiderna förändras. Det var som var en lönsam verksamhet förut behöver inte nödvändigtvis vara det idag. Idag finns har var och varannan person en storbilds-TV med HD, 5.1 system och en bunt filmkanaler. Det är helt enkelt inte lika attraktivt att gå på bio och betala 100kr för en film längre.

Det är i och för sig inte så konstigt att det är dyrt att gå på bio, att de försöker kränga dagsgamla popcorn för 50kr eller att man är tvungen att tita på en massa reklam innan filmen. Filmbolagen tar nämligen ut sådana ockerpriser. Så mycket som 90% av intäkterna kan filmbolagen kräva när filmen visas den första tiden, sedan går den siffran ner allteftersom veckorna går och intresset för filmen svalnar av. Hur vore de om de sänkte biljettpriserna istället för att försöka lobba till sig hårdare upphovsrättslagar?

Nej girigheten slår bara tillbaka på dem själva och tids nog kommer de säkert att inse det, men tills dess är det en sak vi måste göra: stoppa IPRED!

Uppdatering 12/11
Enligt Aftonbladet så har centerpartiet också börjat fundera på förändringar nu. Men tyvärr så säger centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander:

Inte för att jag tycker att det är trevligt att rösta ”ja”, men det är en överenskommelse mellan olika parter

Here we go again...

måndag, november 03, 2008

Svar från (s) angående det civilrättsliga sanktionsdirektivet

För drygt en vecka sedan skickade jag en fråga till (s) via deras hemsida. Jag frågade kortfattat om deras inställning till det civilrättsliga sanktionsdirektivet, även känt som IPRED1. Idag fick jag ett svar:

Hej Simon! Tack för ditt mail. Vi anser att det bör finnas en balans mellan upphovsmännens intressen över sitt eget verk och samtidigt människors intresse av att få ta del av offentliggjorda verk. Det är också alla EU-länder överens om, och vi står fast vid Sveriges internationella överenskommelser.


Regeringen utarbetar nu ett lagförslag i syfte att, med hänvisning till direktiv 2004/48/EG, ge upphovsrättsinnehavaren möjlighet att via domstol, av Internetleverantören, begära ut information om vem som haft tillgång till en viss IP-adress vid en viss tidpunkt då det finns sannolika skäl för att någon gjort sig skyldig till ett upphovsrättsintrång.


Propositionen "Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område" kommer att läggas november 2008 för behandling under våren. Lagförslaget är tänkt att träda i kraft första april 2009.


En första genomgång av Lagrådets remissvar visar dock att regeringen har slarvat med beskrivningen av hur den nya lagen kan komma att påverka den personliga integriteten. Vi förutsätter att regeringen tar denna kritik på allvar och att det i lagförslaget som läggs fram till riksdagen i november ges en bättre genomgång av konsekvenserna för den personliga integriteten. Det är viktigt att alla kort läggs upp på bordet innan riksdagen tar ställning. Vi hoppas att regeringen har lärt sig detta av FRA-debatten. I vår skuggbudget har vi bland annat föreslagit att en fristående integritetsombudsman ska inrättas. Denne ska ha till uppgift att på ett samlat sätt tillvarata integritetsskyddsintresset och vaka att dess gränser inte överträds.


Vi tycker att nya lagar måste ha legitimitet och vara väl avvägda. Balansen mellan en lagstiftning som faktiskt skyddar upphovsrätten men inte kränker enskilda människors integritet måste därför finnas även i den nya lagen.


Har du andra frågor om vår politik så är du välkommen att höra av dig till oss igen. Med vänliga hälsningar Socialdemokraterna (S)var Direkt


Med andra ord har (s) egentligen inget emot IPRED1 men tänker utnyttja situationen för att sätta käppar i hjulet för alliansen (jag kan visserligen inte klandra dem för det, alliansen har endast sig själva att skylla pga. FRA-lagen). Tråkigt, men inte oväntat.

Hemmabyggd WiFi-antenn

Här är något jag inte bloggat om tidigare. I brist på saker att göra igår bestämde jag mig för att försöka bygga en egen WiFi-antenn. Mest på skoj förstås, jag är fortfarande amatör på området.

Jag började med att dissekera en rutten Dlink-antenn för undersöka hur den var konstruerad. Jag använde även anslutningen från den antennen. Sedan läste jag lite om WiFi-antenner på nätet, det finns hur mycket som helst att läsa för den som är intresserad.

Här är resultatet:


Till vänster syns min skapelse. Den är byggd av en kopparledning och ett plaströr från en trasig persienn efter den här designen.

Och ja, den fungerar faktiskt. Visserligen något sämre än linksys-antennen som ligger till höger, som iof är något större än de antenner som vanligtvis sitter på WiFi-kort och routrar, men ändå.

måndag, oktober 20, 2008

Telekompaketet, Nicolas Sarkozy och hyckleri

För inte så länge sedan röstade EU om sitt omdebatterade telekompaket, paketet som skulle harmonisera telekomlagstiftning i EU men sedan tycktes ha kapats av de som vill ha hårdare kontroll av internet och åtgärder mot fildelare. I spetsen låg de konservativa i Frankrike som ville införa övervakning, filtrering samt avstängda internetabonnemang för fildelare (läs även rapports artikel). Och som om inte det var nog så lämnad den konservativa franska politikern Jacques Toubon sedan ytterligare in ett tillägg som skulle göra saken ännu värre (tillägg 132).

Detta ledde till protester och mail-kampanjer. Och det gav resultat. Våra svenska politiker lämnade in egna tillägg för att neutralisera hotet. Tillägg 133 som förbjuder filtrering skrivet av Christoffer Fjellner (m) och genomdrivet av Eva-Britt Svensson (v), tillägg 138 som förbjuder avstängning av internetabonnemang utan rättslig prövning skrivet av Christoffer Fjellner och den franska socialisten Guy Bono samt tillägg 166 som säger att ingrepp i medborgares frihet måste vara med proportionalitet och att de inte ska hindra utvecklingen av informationssamhället även det även det skrivet av Christoffer Fjellner och genomdrivet av Eva-Britt Svensson. Anledningen till att Svensson fick ta över Fjellners förslag var eftersom han inte lyckades få ihop tillräckligt med underskrifter i tid.

Hur som helst så gick omröstningen i parlamentet bra. Både tillägg 133 och 166 röstades igenom, 138 däremot röstades ner men ett annat tillägg, 198, ett kompromissförslag med samma effekt röstades igenom.

Det uppskattades inte av Frankrikes president, den konservativa politikern Nicolas Sarkozy, som skrev ett brev (översättning) till EU-kommisionen där han krävde att de skulle köra över parlamentets beslut. Kommisionen skrev dock att de inte tänkte ändra på beslutet i sitt svar (som de sedan tog bort av någon anledning). Varför Sarkozy är så intresserad av de här frågorna kan man fråga sig. Beror det på fransk tradition eller kanske att han är gift med en popstjärna?

Idag publicerade Realtid en artikel som jag reagerade på. Chefen för den franska säkerhetspolisen har tydligen skrivit ner skvaller och rykten om Sarkozy och en del andra politiker under 12 år. När Sarkozy fick reda på det kände han sig kränkt och lämnade in en stämningsansökan mot den förre chefen. Han har rätt! Det är kränkande att andra snokar i saker som de inte har något att göra med. Tex. skvaller och rykten eller, tja, att låta myndigheter och upphovsrättsindustri snoka i ens privata internettrafik, precis det som Sarkozys parti försökte få med i telekompaketet och som Sarkozy kämpade för in i det sista.

Det är ironiskt. Jag antar att det är lättare så länge det är någon annan som är drabbad, något Sarkozy nu har fått erfara. Visst det kanske inte är samma sak, den kränkning som Sarkozy har utsatts för är mer personlig, men faktum kvarstår: man ska ha rätt till ett privatliv utan att någon snokar, vare sig det är myndigheter, privatpersoner eller företag (som i fallet med telekompaketet). Förespråkare av övervakning tenderar ju att resonera att de som inte har något att dölja har inget att oroa sig över, även känt som "rent mjöl i påsen"-argumentet. Med andra ord har inte Sarkozy något att känna sig kränkt över. Eller har han något att dölja?

måndag, oktober 13, 2008

Sista chansen att lämna in följdmotioner till propositionen om lissabonfördraget

Idag är det sista chansen att lämna in följdmotioner till propositionen om lissabonfördraget (Prop. 2007/08:168)! Riksdagen listar i skrivande stund motioner från s, v, m och kd, varav de borgerliga har skrivit sin motion tillsammans.

Det går just nu av någon anledning bara att komma åt v:s motion vilket är lite synd eftersom det skulle vara intressant att se vad de andra har att säga om saken, men de dyker väl upp de också tids nog. I och för sig kanske de finns att läsa på partiernas hemsidor också men jag kunde inte hitta dem i all hast. Så därför väljer jag nu att bara kommentera v:s motion.

V föreslår att man ska respektera Irländarnas nej, att Sverige bör begära ett undantag för kollektivavtalen, att man borde ha en folkomröstning, att Sverige bör begära ett undantag för EMU, att lissabonfördraget helt enkelt ska avslås samt att ändringarna i lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen (1994:1500) avslås. De olika motionsyrkandena behandlas separat varför de kan motsäga varandra. Man kan tex. anta att v helst skulle vilja se att lissabonfördraget avslås och att förändringarna snarare handlar om skadekontroll om nu det skulle misslyckas.

V menar att Sverige nu har en unik position att förhandla. EU vill gärna driva igenom sitt nya fördrag och det blir naturligtvis mycket svårare om ännu ett land säger nej. De hänvisar till siffror från en opinionsundersökning som visar att 56% av folket är för en omröstning och att bara 35% är direkt emot det och kritiserar sedan bristen på demokrati i EU samt att lissabonfördraget bara är en förklädd version av EU-konstitutionen som röstades ner i folkomröstningar. De skriver:

De förändringar som trots allt genomfördes var närmast kosmetiska och syftade främst till att manövrera igenom förslaget till nytt fördrag med så få nya folkomröstningar som möjligt. Det enda resultatet av folkomröstningarna i Nederländerna och Frankrike blev ironiskt nog att försöka undvika ytterligare folkomröstningar. Budskapet var tydligt: folkviljan skulle hållas på behörigt avstånd. Demokratiska processer sågs som ett hot, inte som en möjlighet.

Dvs. precis samma kritik som jag själv tog upp i min bloggpost nedan.

Jag förstår inte varför någon som värnar om demokratin inte skulle stödja v:s motion. Har det verkligen gått så långt att många politiker mest ser demokratin som ett hinder? Det återstår att se, för snart är det dags att besluta.

måndag, oktober 06, 2008

Ligger EU:s lissabonfördag på is i Sverige?

Enligt Sveriges radio skulle riksdagen behandla lissabonfördraget den 20 november 2008 (Prop. 2007/08:168). På regeringens informationsida står det lite mer ospecificerat att fördraget ska behandlas "under hösten 2008". Men när jag kollar igenom propositionsförteckningen för 2008/09 kan jag inte hitta propositionen någonstans. Ligger förslaget på is i Sverige på grund av Irlands nej-röst eller jag missat något?

Lissabonfördraget gör ett dåligt system permanent, och behandlingen visar precis hur odemokratiskt EU har blivit. Innehållet i fördraget är nästan exakt det samma som i den nedröstade EU-konstitutionen, men med några kosmetiska förändringar och en tillagd miljöambition. Tex. så handlade kritiken i de länder som röstade nej till EU-konstitutionen att EU blev för mycket som en superstat. Därför han man i lissabonfördraget tagit bort statssymboler som EU:s flagga, nationalsång mm. Man kallar inte utrikesministern för "utrikesminister" längre, EU-lagar kallas inte för "lagar" längre och naturligtvis så är det inte längre en "konstitution" utan ett fördrag. Men dessa ändringar är naturligtvis fullständigt irrelevanta eftersom substansen i konstitutionen finns kvar. Den tyska regeringschefen Angela Merkel sa tex:

“The agreement reached in Brussels enables us to retain the substance of the Constitutional Treaty.”

Men eftersom det är i form av ett fördrag istället för en konstitution så anser man att det inte behövs några folkomröstningar. Detta är inget visa politiker försöker att dölja. Den italienska politikern Giuliano Amato sa tex att EU:s ledare:

“...decided that the document should be unreadable [. . .] In order to make our citizens happy, to produce a document that they will never understand!”

Senare sa han även:

"The good thing about not calling it a Constitution is that no one can ask for a referendum on it."

Han är tyvärr inte ensam. Den Belgiska utrikesministern var inne på samma linje:

“The aim of the Constitutional treaty was to be more readable; the aim of this treaty is to be unreadable...The Constitution aimed to be clear, whereas this treaty had to be unclear. It is a success.”

Med andra ord handlar det här bara om att smussla igenom en förklädd version av den nedröstade konstitutionen. Fler citat finns här.

Våra svenska politiker är inte heller oskyldiga. Det här är vad Margot Wallström hade att säga om Irlands nej-röst.

Kan Sverige kanske bli det andra landet, förutom Irland, som säger nej till lissabonfördraget? Det är kanske inte så sannolikt med tanke på att både S och M och antagligen alla andra partier förutom V och MP kommer att stödja propositionen. Men man kan ju alltid drömma.

Hur som helst finns det alltså fortfarande gott om tid att agera mot lissabonfördraget. Personligen hoppas jag att det här blir "nästa stora fråga" efter FRA-debatten. Ska mer makt läggas på EU så måste EU blir mer demokratiskt. Visserligen inehåller lissabonfördraget ett antal punkter för att just öka demokratin men det är lång ifrån tillräckligt. Att göra EU till en demokratisk och transparent organisation borde vara ett av huvudsyftena med fördraget. Men så är det naturligtvis inte. Är man lite cynisk så kan man till och med tänka sig att det är medvetet, att politikerna i EU ser demokratin mest som ett hinder. Björn von der Esch, vice partiordförande i Junilistan, och Sören Wibe, partiordförande i Junilistan, skrev tex:

"Det av the Guardian avslöjade arbetet med en gemensam säkerhetsbyråkrati är inte unikt. Det finns flera exempel på hur EU går runt de nationella parlamenten och driver igenom lagstiftning som endast med svårighet skulle passerat de nationella parlamenten. Ofta helt utan insyn. . Det kontroversiella ACTA-fördraget som ger tullen möjlighet att kontrollera och konfiskera datorer, mp3-spelare och liknande om de misstänker illegal fildelning, arbetas fram utan offentlig debatt. Mandatet att förhandla fram fördraget klubbades igenom utan diskussion på ett ministermöte om fiskefrågor.

Och när Thomas Bodström insåg att han inte skulle få med sig Sveriges Riksdag för att tvinga telebolagen att lagra information om alla telefonsamtal och textmeddelanden föreslog han istället samma sak på EU:s ministermöte där det antogs. När han senare presenterade förslaget i EU-nämnden berättade han inte att det var han själv fört fram det, utan presenterade det som ett initiativ ”av EU”. Detta blev så småningom datalagringsdirektivet som i höst kommer till den svenska riksdagen, nu i form av ett krav från EU."

Om det skulle vara sant så är det naturligtvis väldigt trist, men det skulle inte göra mig speciellt förvånad.

Uppdatering 2008-10-13
Max Andersson påpekade att propositionen lämnades in redan i somras. Med andra ord ligger lissabonfördraget inte på is i Sverige. Tack för klargörandet!

lördag, september 27, 2008

Riksdagen röstar igenom sanslös signalspaningslag, FRA firar med pubrunda

Aftonbladet publicerade idag en rad interna E-mail från Ingvar Åkesson till personalen på FRA. Att Åkesson ger Aftonbladet tillgång till den här informationen är antagligen ett försök att väcka lite sympatier för FRA, som ju har blivit "slagpåse" enligt Åkesson själv.

Mailen är ganska intressanta eftersom de ger en inblick i vad som har pågått på myndigheten under FRA-circusen. Den här biten, daterad 17 juni, är lite kul också:

”Det har framförts betänkligheter kring det lämpliga i att ha FRA-pub samma dag som voteringen i riksdagen. Det är min bestämda uppfattning att vi inte ska låta debatten påverka oss i vår vardag eller i hur vi sköter vårt arbete.”

FRA-pub? Drar FRA ut och super ibland? Och planerade de att göra det när FRA-lagen röstades igenom? Det var en mörk dag för demokratin och FRA var ute och roade sig. Blä.

Sen kan man ju fundera på vad berusade FRA-anställda sitter och gaggar om över en öl. Förhoppningsvis inget känsligt...

torsdag, september 18, 2008

Beatrice Ask vilseleder om EU-samarbete

Justitieminister Beatrice Asks publicerade en debattartikel i DN den 6 september med titeln "Känsliga personuppgifter måste skyddas i hela EU", som även 5 andra justitieministrar från olika EU-länder stod bakom. Det är lätt att tro att EU nu tänker satsa på att stärka medborgares rättigheter i unionen, att man tagit till sig av kritiken och lyssnat på sina medborgare. Tyvärr är sanningen den rakt motsatta.

Nu var det visserligen två veckor sedan artikeln publicerades och från början hade jag egentligen tänkt att skicka in den här texten direkt till DN några dagar efter. Men jag gjorde aldrig det och därför publicerar jag den här nu istället. Bättre sent än aldrig antar jag.

Om man tar en titt på vilka justitieministrar som står bakom artikeln ser man att det handlar om ministrar från EU:s ordförandeländer 2007 - 2009. Tillsammans bildar de en grupp inom EU som fått namnet Future group, framtidsgruppen, som Beatrice Ask nämner i förbifarten:

Vi, justitieministrarna för Tyskland, Portugal, Slovenien, Frankrike, Tjeckiska Republiken och Sverige samt Kommissionären för rättvisa, frihet och säkerhet, har träffats i en rådgivande framtidsgrupp för rättsliga frågor och önskar tillsammans.

Denna grupp har producerat en rapport med namnet Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world som lägger grunden för säkerhetsarbetet inom EU mellan 2010 - 2014 och ska ta vid när haag-programmet löper ut under 2009, då Sverige är ordförande. (Vadå "Freedom" och "Privacy" föresten?) Gruppens rapport är konfidentiell:

These proposals, which will form the EU's work plan on security between 2010 and 2014, are currently classified as limité - meaning the report, "European Home Affairs in an open world", can only, officially anyway, be read by diplomats and civil servants.

Men den har, som så mycket annat, läckt ut på nätet och finns nu tillgänglig för alla att läsa. Beatrice Ask har som sagt varit med och författat den här rapporten, tillsammans med Tobias Billström.

Gruppen drar slutsatsen att EU måste bygga ett internt underrättelsenätverk och på sikt även med USA, där stora mängder information om de egna medborgarna ska samlas och bytas. Även känsliga uppgifter som DNA mm. Man föreslår också ett nätverk av antiterroristcenter, utvecklandet av obemannade övervakningsfarkoster och att ge Sitcen, en underrättelseorganisation inom EU, större befogenheter. Andra punkter är förbättrad krishantering inom EU, uppsamling av information från olika aktörer, olika länders säkerhet- och underrättelseorganisationer ska samarbeta mycket närmare, en propagandakampanj på Internet för att motverka radikalism och terrorism, skapandet av en militär EU-styrka för polis-uppdrag i utlandet, gemensam integritetslagstiftning med USA och gemensamma immigrationslagar i EU. Samarbetet med USA benämns bland annat som Euro-Atlantic area of freedom, security and privacy. (Där har vi "freedom" och "privacy" igen. Läser säkerhets-byråkraterna sina egna förslag?)

Rapporten visar på en kraftigt bristande respekt för den personliga integriteten. Om man är oskyldig, har man ingen rätt att inte bli övervakad och registrerad? Har man ingen rätt att inte få sina kännsliga personuppgifter bytta mellan olika myndigheter i EU och USA utom ens kontroll? Rapporten innehåller visserligen också några bra punkter, något Beatrice Ask lägger stor vikt vid i sin artikel. Tydligen ska den insamlade informationen skyddas från missbruk. Det räcker dock inte på långa vägar. Det är inte så konstigt att Aftonbladet skriver:

Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström hade kunnat slåss för en bättre balans i framtidsgruppen. Istället tycks arbetet med rapporten ha blivit kidnappat av polisen och av dem som vill ha hårdare tag mot flyktingar.
Under tiden i opposition talade Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask ofta om rättssäkerhet och personlig integritet.
Detta engagemang verkar inte sätta särskilt många spår inför det svenska EU-ordförandeskapet. När kommer initiativen för att stärka medborgarnas rättigheter?

EU genomförde under 2006 det s.k. datalagringsdirektivet, läs mer om det i min blogg-post nedan. Direktivet innebär massregistrering av alla EU-medborgares digitala fotspår. Har du kopplat upp på nätet, har du skickat ett E-mail, har du ringt ett samtal eller bara haft mobiltelefonen påslagen, då kommer staten att kunna kontrollera det. I det sista fallet blir faktiskt varje mobiltelefon en statlig spårsändare, eftersom de regelbundet kontaktar mobilnätet för att hålla kontakten. Kontakten avslöjar din geografiska position eftersom den sker mot den närmaste mobilmasten. Dessa kontakter tillhör det som ska registreras enligt EU-direktivet, tillsammans med personuppgifter som identifierar dig. Informationen ska sparas i ett år.

FRA-lagen innebär bland annat att FRA ska samla in och analysera trafikmönster. Även inehållet i kommunikationen ska bearbetas efter nyckelord mm. FRA sparar information i 18 månader i sin "titan"-databas.

Jag skulle också kunna nämna de utökade befogenheter som vår förre justitieminister Thomas Bodström gav polisen och SÄPO, men ni förstår vart jag vill komma.

Det kommer med andra ord att finnas väldigt mycket information om helt vanliga människor i Sverige. Och situationen är liknande i flera andra länder. Detta innebär tex. att olika länders underrättelsetjänster kan spana för varandras räkning och sedan byta informationen och därmed kringgå lagar, något FRA antagligen redan har gjort.

Lägg märkte till att Ask t.ex. skriver:

Stärk skyddet för känsliga personuppgifter: Vi måste arbeta för att minska de risker som är förenade med elektronisk lagring av personuppgifter. Ett starkt skydd för personliga uppgifter är fundamental för rätten till privatliv, vilket är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle.

Dvs. Beatrice Ask har ingen emot att känsliga personuppgifter samlas in, lagras och byts inom EU och med USA, men det ska tydligen göras med integritetskyddande åtgärder. Deja vu?

Vad som är extra intressant i det här fallet är att rapporten också tar upp att man måste nå ut till medborgare med positiv information om planerna: medborgare ska påverkas att acceptera dem. På så sätt ska hoppas man antagligen kunna förebygga opposition och protester. Man skriver tex:

Due to this sensitiveness it is indispensable that decision-making is transparent and comprehensible. Citizens will accept and welcome a decision taken by “Brussels” if the responsibilities are clear and the added value is obvious.

This requires an efficient and balanced distribution of tasks between the different levels of decision-making. Political action needs to be “disentangled”, i.e. citizens need to be able to understand at which level (European, national or regional) a decision was taken and why.

Och precis där passar Asks artikel in.

Det har inte hindrat rapporten från att redan åka på hård kritik för i sak förändrar det ingenting. T.ex så har den amerikanska organisationen ACLU, American Civil Liberties Union, skrivit till EU och uppmanat dem att inte byta information med USA eftersom USA:s integritetslagar är på tok för svaga och debattören Pär Ström undrade hur säkert det var att byta underrättelser med USA med tanke på alla människor som skrivs upp på deras terrorist-svartlista utan bevis och möjlighet till upprättelse och kallade planerna för "Storebror Attackerar på bred front". En artikel i den brittiska tidningen The Guardian påpekar också att EU riskerar stora protester om de väljer att gå vidare med planerna, tex. så skriver de:

The group's controversial proposals are certain to trigger major disputes, not least its calls for Europe to create an expeditionary corps of armed gendarmerie for paramilitary intervention overseas.

Frågan är naturligtvis extra känslig i Sverige på grund av den infekterade FRA-debatten. Att Beatrice Ask försöker lansera planerna som något integritetsstärkande är således inte så konstigt. Ironiskt nog använde Mikael Odenberg samma retorik när han lanserade FRA-lagen.

Problemet ligger i den systematiska insamlingen och utbytet av känslig information, inte i vilka lagar som är tänkt att skydda uppgifterna från missbruk! Rapporten pratar mycket om säkerhet och brottsbekämpning men var finns medborgares rättigheter gentemot stat och myndigheter någonstans? Har EU verkligen rätt att ta sig vilka friheter som helst?

Men ta inte mitt ord för det, läs rapporten själv!

torsdag, september 11, 2008

Thomas Bodström ljuger om trafikdatalagring

I en artikel i ComputerSweden försöker Thomas Bodström halvhjärtat försvara sin trafikdatalagringslag, mer känd som datalagringsdirektivet (2006/24/EG), ett EU-direktivet som Bodström drev igenom under 2006. Frågan har naturligtvis blivit ännu mer känslig nu i och med FRA-debatten. Bodströms uttalande är således inte så konstigt, men inte mindre är det en lögn.

Bodström säger följande i en intervju:
I dag sparas de här uppgifterna och det finns en obegränsad rätt hos teleoperatörerna. Det här tycker vi ska regleras så att vi finns en maxtid på ett år och också en skyldighet att ha kvar dem därför att det här är en absolut nödvändighet för polis och åklagare för att klara upp brott. Man reglerar det som redan finns, det är det som är den nya lagen.

Nej Thomas Bodström så är det inte alls, och i egenskap av fd. justitieminister och upphovsman till datalagringsdirektivet borde du mycket väl veta det.

Faktum är att operatörer idag är skyldiga att radera data så fort som möjligt, allt enligt ett tidigare EU-direktiv (97/66/EG), och redan där faller Bodströms påstående att operatörers datalagring idag skulle vara oreglerad. Operatörer kan visserligen spara trafikdata på obestämd tid, om det skulle vara nödvändigt för deras verksamhet. Detta innebär tex. att trafikdata kan lagras tills nästa faktura skickas ut. Med det nya direktivet blir alla operatörer skyldiga att spara data i minst ett år, vilket föresten är längre än de 6 månader som datalagringsdirektivet kräver som minimum. Detta sammanfattades tex. i en skrivelse från Post och Telestyrelsen:

Operatören är aldrig tvungen att spara uppgifter. Huvudregeln är den motsatta, att operatören är skyldig att radera eller avidentifiera alla uppgifter (notera dock att det s.k. datalagringsdirektivet kommer att innebära motsatsen när det implementerats i svensk lagstiftning) med vissa undantag. Utlämningsplikten innebär alltså inte någon skyldighet för operatörer att samla in eller därefter spara uppgifter.

Men naturligtvis finns det ingen anledning för operatörer att agna sig åt överdriven datalagring idag. Varför skulle de behöva lagra stora mängder information om sina kunder i ett år eller längre? Det är både kränkande för deras kunder och mycket dyrt, stora investeringar i lagringsutrustning måste nu göras. I Danmark där datalagringsdirektivet redan implementerats gick notan på en kvarts miljard kronor. Varför var dessa investeringar nödvändiga om det nu är som Bodström antyder, att operatörer redan lagrar trafikdata?

Dessutom, flera operatörer i Sverige var remissinstanser till den svenska utredningen (SOU 2007:76). I deras remissvar framgår klart och tydligt att stora investeringar måste göras och att det genomgående finns en stor skepsis mot förslaget. Bahnhof skrev tex. i sitt yttrande:

Det handlar naturligtvis inte om att ställa ut ”en server” i någon datahall. Det handlar i normalfallet, med den mängd trafik en normalstor operatör genererar, om åtminstone ett tjugotal rackskåp (det vill säga en stor del av en modern datahall), fyllda med bladservrar för trafiklagring och databashantering samt en ansenlig mängd nätverksutrustning. Därtill kommer kostnader för kylning, elförsörjning, batteri- och dieselbackup och mycket annat. Det handlar, hur man än räknar, om miljontals kronor i etableringskostnader och hundratusentals kronor i driftskostnader på årsbasis.

Med andra ord; operatörer ägnar sig inte åt onödig datalagring idag och Thomas Bodström ljuger.